Fotohistoria: Thomas favoriter del 5 av 10: Leica R4

I vår serie fotohistoria så har vi berättat om alla möjliga, och omöjliga, kameror. Idag ska vi titta på den fjärde analoga favoritkameran av 10 kameror från 10 olika märken. Ingen rangordning. Vi ska titta närmare på min favorit från Leica. Nästa vecka ska vi titta på min favorit från Contax.

Det var faktiskt förvånansvärt svårt att välja min analoga favorit från Leica. Den kamera som jag drömde mest om i min ungdom var en Leica R3. Den Leica som jag hade råd med som yngre var en Leica M3. Den Leica jag har fotograferat mest med är Leica R4, och den kamera som jag har mest affektion till idag är nog Leica M6. Så jag borde nog ha valt Leica M6, och jag tror de flesta skulle ha gjort det, men jag har ändå tagit bättre bilder med Leica R4, så det får bli den.

Jag hade en 50mm och en 100mm till den kameran och fotograferade sällan med vidvinkel på den tiden. Leica M6 funkar mycket bra upp till kring 50mm men över det är det svårt att sätta skärpan med mätsökaren, samt att det är svårt att komponera bilden. Ja, jag gillar också Leica M, men även den mest inbitne M-fotografen får ändå hålla med om att en spegelreflex är betydligt mer praktisk med teleobjektiv. Så mitt val faller på Leica R4 idag. Imorgon kanske valet skulle blivit M6.

Leica lanserade R4 redan 1980 och den fick flera efterföljare med samma designkoncept som Leica R4S, R5, R-E, R6 och R7. Leica R4 grundades på Minolta XD-7 men ljusmätningen var Leicas egen samt hela spegelmekanismen. Leica R4 var betydligt kompaktare än sina föregångare. En funktion jag verkligen uppskattade på R4 var att du enkelt kunde välja mellan centrumvägd ljusmätning och spotmätning.

Leica R4 kunde köras helt manuell eller helt automatisk, eller med tidsautomatik, eller med bländarautomatik. Leica R4 byggdes i Portugal. Kamerans kåpor var inte lackade utan svarteloxerade vilket gjorde dem mycket tåliga.