• Drönarsöndag: Älg

    Att hitta en älg är inte alltid helt lätt och när du väl hittat en så är det hopplöst att hitta igen den på telefonskärmen då deras färger flyter in i omgivningen. Här när den står mot en knallgrön bakgrund så är det mycket lättare att se den.

    Drönare ger möjlighet till kameravinklar som aldrig varit möjliga förut utan helikopter. En helt ny värld av fotografering öppnas.

    Bilden är tagen med en DJI Mavic Pro.

    Vi kommer söndagar framöver att visa bilder tagna med drönare.

  • X-files: Bungalow

    Bungalow säljes. Strandtomt. Öppen planlösning. Passar ej för möbler med hjul. Veranda runt huset. Bättre pris vid snabb affär.

    Jag gjorde ett kort besök i Bangkok med Sony och en av dagarna hade vi en photoshoot i form av sightseeing på en sån där smal båt med en bilmotor där bak, de kallas longtail. Det var fascinerande att åka genom kanaler och floder och se den delen av Bangkok.

    Den bild du ser är tagen med Sony A7R III + GM 24-70/2,8, 24mm, f/5,6, 1/500s och ISO 200. Den är tagen från en gungande båt i rätt hög hastighet så skärpan är nog inte helt perfekt. En bild kan vara värd att se även om den inte är tekniskt perfekt.

    Klicka här för att se större bild >>

    Klicka här för att se alla bilder från resan >>

    Vill du läsa mer ur vår serie ”X-files" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just X-files, eller bara klicka på denna text >> 

  • Celestron Digiscopingadapter

    Detta är den största nyheten inom digiscoping på länge och med dagens fina mobilkameror så kommer du att kunna få riktigt bra bilder, oavsett om det är på fåglar eller planeter.

    Äntligen är den här. Celestrons smarta digiscopingadapter för smartphones. Den stora skillnaden mellan denna adapter och andra liknande produkter är att den går att justera i både höjd, sida och djup. Detta är helt avgörande för att lyckas få till riktigt bra bilder. Den andra stora fördelen är att den passar på okular mellan 35mm-60mm och med medföljande adapterring så passar den till och med okular med måttet 25mm. Detta innebär att du kan plåta genom tukkikare, handkikare, kikarsikten och till och med stjärnkikare.

    Beställ här: Celestron NexYZ 3 Digiscopingadapter

  • Test: Fujifilm X-T30

    Test

    Idag släpper vi test på nya Fujifilm X-T30, en mindre modell som har fått ärva sensor, processor och AF-system från storebror X-T3 vilket gör detta till en förvånandsvärt prisvärd kamera.

    Mats skriver: Bildmässigt märker man ingen som helst skillnad mot den dyrare X-T3:an, och kanske inte så konstigt eftersom båda är försedda med samma typ av sensor och processor. Dessa två Fuji-modeller ger fantastiskt rena och fina bilder. Filmkvaliteten blir också riktigt bra, speciellt i 4K. Vid sämre ljusförhållanden ser det också bara fint ut på höga ISO tack vare kamerans låga brusnivåer.

    Läs hela testet: Fujifilm X-T30 kamerahus svart test

  • Fotohistoria: Hilkaflex

    Som svensk, i alla fall som norrlänning, så är namnet Hilkaflex lite lustigt även om varken ordet eller huvudbonaden hilka knappt används längre. För er yngre som funderar vad en hilka är så är det när en kvinna viker en halsduk på hälften och sätter den över håret och knyter antingen under hakan eller i nacken. Men låt oss kolla in Hilkaflex!

    När jag började forska kring denna kamera så framgick det helt klart att detta är inte en vanlig kamera. Det finns knappt någon information alls om den. Det visade sig att det är samma kamera som Toyocaflex men är namnändrad för en viss leverantör. Vid djupare efterforskning så upptäckte jag att denna kamera såldes under en hel andra namn också, nämligen dessa: Accurafle, Crownflex, Daflex, Deitzflex, Europaflex, Hacoflex, Kinoflex, Lionflex, Metarflex, Metascoflex, Miloflex, Mirroflex, Novelties, Prince Junior, Proskar, Rippaflex, Skyflex, Starflex, Trioflex och Zenoflex. Det framgår inte om alla är helt identiska men det är en imponerande mängd namn i alla fall.

    Hilkafelex är från Japan och troligen från 1955. Jag upptäckte att den fanns med olika objektiv. Vårt exemplar har en Owlar Anasigmat 8cm f/3,5. Den fanns också med Tri-Lausar Anastigmat 8cm f/3,5. Kameran har en centralslutare med 1/300s - 1s samt B. 

    Allt detta ledde mig fram till vem som var den verkliga tillverkaren var, ett litet japanskt märke med namnet Tougodo. Ett företag jag aldrig hört talas om tidigare så det var lite spännande. Eftersom jag nu hittat mer om denna udda kamera så tänker jag berätta en del om företagets historia. 

    Företaget Tougodo grundades 1930 av tre svågrar: Nagatsuka Masanori (長束正規), Tanaka Kōichi (田中幸一) och Toyota Yoshio (豊田義雄). Huvudkontoret låg i Omote-Jinbōchō (表神保町), i distriktet Kanda (神田区) i Tokyo. Nagatsuka var född i Kagoshima (鹿児島) och han namngav företaget Tougodo (東郷堂, Tōgōdō, vilket betyder "Tōgō företag") och Tougo (Tōgō) kameror efter Admiral Tōgō Heihachirō (東郷平八郎) som vann mot ryssarna 1905 vid slaget om Tsushima in 1905. Deras första kameror använde något som kallades "no-need-darkroom process", en idé som Nagatsuka köpt av okänd person.  

    Jag kan berätta lite kort om "no-need-darkroom process". Det fungerade som så att filmen såldes i ljustäta pappersark. När arket sattes i kameran så gled pappret undan och blottade filmen sedan när det togs ur kmaeran igen så gled filmen in i papperet igen. Efter exponeringen så sänktes arket i rödfärgad framkallningsvätska som innehöll ämnen som desensibiliserande, dvs gjorde filmen mindre känslig för ljus. Förmodligen så användes fenosafranin, kanske i en blandning med chrysoidine. Båda var röda färgämnen. Sedan sänktes filmen i fix och befriades från sitt pappersskydd. Sedan vaer det bara att skölja negativet och låta det torka. Oftast så gjorde man bara en kontaktbild från negativet vilket i sin tur kunde göras på samma sätt i dagsljus. Fotopapper fanns för både naturligt ljus och för konstljus. Det för naturligt ljus var dyrare. De som sålde Tuogo kameror brukade demonstrera dem utanför sina butiker. Kunden fick med sig en bild som han bara behövde skölja i 2 timmar och torka när han kom hem.

    Företaget Murakami var först med att släppa en kamera för "no-need-darkroom process", den kallades It. Man gissar att Nagatsuka köpte patentet av Murakami men det är inte bekräftat och kommer nog aldrig att bli det heller. Detaljer försvinner i historien. Tougodo kontaktade kameradistributörer men ingen var intresserad då de ansåg att Tougo-kameror var mer leksaker än kameror. Det gjorde att Tougodo vände sig direkt till fotoaffärer men också till leksaksaffärer, klockaffärer och radioaffärer.

    Japanska flottan ville att företaget skulle sluta använda Tōgō's namn. Nagatsuka ansåg att ett namnbyte skulle ha stora negativa effekter på försäljningen så han och några andra från Tougodo besökte admiralen i hans eget hem och bad honom om hans tillåtelse vilket de också fick. Admiral Tōgōs sekreterare admiral Ogasawara Naganari skrev en licens till Tougodo. 

    Tougodo hade svårt att få fram tillräckligt med film. De försökte film från ett företag med namnet Konishiroku med det lyckades inte så det slutade med att de importerade film från Gevaert i Belgien. Bara som en parentes så gick Gevaert senare i hop med Agfa och blev Agfa Gevaert. Senare så köpte Tougodo film från Fuji istället på grund av den politiska situationen som var vid den tidpunkten. Filmen skars och monterades på pappersblad i fabriken i Kanda. Troligen så tillverkades alla kemikalier i den fabriken. Tanaka Kōichi sa senare att den film Fuji levererade på 30-talet var av så låg kvalitet att det knappt gick att göra förstoringar ifrån negativen.

    Från mitten av 1930-talet fram till början av 1940-talet så hette företaget Tōgōdō Shashin Kōgyō K.K. (東郷堂写真工業㈱). 1933 så lanserade de en månadstidning med namnet Shumi. Den gavs ut i över 6 år. 1935 släpper de en ny serie ihopfällbara kameror med namnet Meiko. De använde Meiko filmpack med "no-need-darkroom film". 1937 så ersätts Meiko-serien av Meisupi and Meiritto som använde  2,8×4 cm C-size bladfilm, som var utskuren från Fuji film.

    Under andra världskriget så var företaget ålagt att tillverka krigsmaterial, vilket var delar till flygindustrin. Delar av tillverkningen föredelades till två andra fabriker. En fabrik i Toyohashi som sköttes av Tanaka Kōichi och en fabrik i Yamanashi som sköttes av Toyota Yoshio. Den tredje svågern, Nagatsuka Masanori, stannade i fabriken i Kanda. Den sist nämnda fabriken förstördes helt av allierade bombningar 1944. De tre svågrarna beslöt att upplösa företaget Tougodo 1945. Nagatsuka Masanori lämnade kameratillverkning helt och hållet. Han hade senare en ramaffär i Ginza kring 1955.

    Två skilda företag med namnet Tougodo uppstod efter kriget, och de uppstod från de två fabriker som stod kvar. En i Toyohashi och en i Yamanashi. Vi ska faktiskt följa namnet Tougodo till dess absoluta slut och vi börjar med vad som hände i fabriken i Toyohashi efter kriget. Tanaka Kōichi ledde denna fabrik och de tillverkade cigarettändare och cigarettertuier. 1947 började de tillverka kameror igen och de avsåg att återuppta samma typ av direktförsäljning men de stötte på problem. De hade inte tillräckligt med fabriksbyggnader för sin tillverkning och de fick inte förevisa sina produkter på gatorna för ockupationsmakten. Inflationen gjorde att både personal och annonsering blev dyrt. De bestämde sig då för att agera som en vanlig kameratillverkare och sälja via distributörer. Deras mycket kompakta kamera Hit blev en stor framgång, speciellt via export. 1948 släpptes två nya modeller, Hobix och Bolta. 1949 fick företaget namnet Tōgōdō Seisakusho (東郷堂製作所) och adressen i Tokyo var Chiyoda-ku Kanda Tsukasamachi 1–9 (千代田区神田司町1–9). Förmodligen endast kontor. 1952 ändrades namnet till Tōgōdō Sangyō Y.K. (東郷堂有限会社) och 1957 ändrades namnet till Tōgōdō Kōki K.K. (東郷堂光機㈱). Varumärkena Hit, Hobix, Hobiflex and Toyoca användes för den japanska marknaden. Toyoca står för Toyohashi Camera. Många av Tougodos produkter såldes på export och den mest kända är Toyocaflex 6×6. Fast även om den var mest känd så var inte bara känd under namnet Toyocaflex utan under en stor mängd andra namn, vilket vi nämnde tidigare i detta inlägg. Hilkaflex var en av de namnen. Företaget ändrade sedan namn till Daishin Seiki (大真精機) och de slutade tillverka kameror i mitten av 1960-talet. De tillverkade delar åt Pioneer Corp på 1980-talet. Idag så tillverkar de specialdelar av metall för olika tillverkare.

    Den andra fabriken i Yamanashi leddes av Toyota Yoshio från 1945. Denna andra tillverkare av Tōgōdō kameror hette K.K. Tōgōdō (㈱東郷堂) från 1953. De återupplivade varumärket Meikai till deras Meikaiflex som var en tvåögd spegelreflex. De tillverkade också Muse Flex TLR och Shinkoh Rabbit. Dessa försök att tillverka kameror med framgång grusades 1955, men Toyota Yoshio gav inte upp så lätt och försökte igen och ett nytt företag skapades som förmodligen hette Meikōsha (明興社). De återupplivade varumärket Meisupii. 1971 ska företaget ha bytt namn till Meikai Sangyō (メイカイ産業) och de tillverkade kameror fram till 1980-talet, åtminstone två modeller, Meikai EL och Meikai ELX. Jag förmodar att de sedan gick i konkurs för där slutar alla spår från det företaget.

    Värdet på en Hilkaflex är svårt att sätta då den är så ovanlig. Vi har sett priser från 800kr till 1500kr. Kameran du ser på bilden kommer från vår egen samling.

    Du kan se 7 bilder av kameran här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden.

    Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.

  • I Rom med Viltrox PFU RBMH 20/1,8 ASPH

    Vår kollega Mikael besökte nyligen Rom och hade med sig Viltrox PFU RBMH 20/1,8 ASPH. Ett manuellt objektiv som är mycket prisvärt tack vare bra prestanda och lågt pris.

    När man åker ut och reser kommer alltid frågan, vilka objektiv ska jag ta med? Denna resa valde jag att ta med Laowa 12/2,8 Zero-D, Viltrox PFU RBMH 20/1,8 ASPH och Sony FE 85/1,4 GM tillsammans med min Sony A7R III. Vidvinkel var det självklara valet eftersom jag åkte till rom och ville fota arkitektur och landskap.

    De flesta dagarna valde jag att endast ta med mig Viltrox 20mm på kameran över axeln för att vi skulle gå mycket och det är skönt att ha så lite utrustning som möjligt med sig. Att endast ha med sig ett objektiv som är 20mm fungerade utmärkt då man har tillräckligt vidvinkel till landskap och tack vare den stora bländaren får man fin bokeh vid porträtt eller närliggande motiv.

    Viltrox PFU RBMH 20/1,8 ASPH är ett utmärkt objektiv då det är skarpt, välbyggt och relativt billigt. Enda nackdelen jag hittar med objektivet är att det inte har autofokus, dock när man fotar arkitektur eller landskap spelar det inte så stor roll då man oftast vill sätta fokus själv men det hade ibland varit skönt att ha. Jag rekommenderar det här objektivet starkt till er som vill ha ett trevligt vidvinkelobjektiv och som inte är i behov av autofokus.

    Läs mer om: Viltrox PFU RBMH 20/1,8 ASPH för Sony E-fattning

  • Test: Voigtländer Hyper Wide Heliar 10/5,6 Asph, för Sony E

    Test

    Idag släpper vi vårt test på ett annorlunda objektiv, Voigtländer Hyper Wide Heliar 10/5,6 Asph, för Sony E. Ett raktecknande supervidvinkel som presterar förvånandsvärt bra trots sin lilla storlek.

    Mats skriver: Mycket högkvalitativ ultravidvinkel för Sonys kameror med E-fattning. Både mekaniskt och optisk är detta en mycket genomtänkt och välbyggd optik, som även presterar mycket bra bildmässigt.​ Bäst skärpa i mitten och till större del av bilden får man redan på största bländaröppning f/5,6. Optiken har ett ovanligt kompakt och smidigt format, bland annat tack vare användningen av ett asfäriskt linselement - som samtidigt korrigerar för oönskad sfärisk aberration.

    Läs hela testet här: Hyper Wide Heliar 10/5,6 Asph, för Sony E test

  • Canon EOS RP + 40mm pancake = sant

    Nya Canon EOS RP lanseras med en EF-adapter som standard och vi har hittat en ny favoritkombo för Canon EOS RP tillsammans med Canon EF 40/2,8 STM.

    När Canon EOS RP lanserades så ställde sig många frågan varför Canon lanserar en instegskamera när det bara finns professionella RF-objektiv till den. Tanken är att du som har EF objektiv sedan tidigare ska kunna använda dessa tillsammans med adaptern som följer med, vilket är en bra lösning tills dess att Canon har släppt objektiv som passar EOS RP till både storlek och pris.

    EOS RP är mindre och smidigare än sin storebror EOS R, så vi testade med att para ihop EOS RP med en Canon EF 40/2,8 STM. Det finns ett litet och billigt objektiv till RF fattning, RF 35/1,8 Macro men det är ändå större, tyngre och betydligt dyrare än EF 40/2,8 STM.

    Som du ser på första bilden här ovan så är den kombinationen riktigt smidig, speciellt med tanke på att det är en fullformatskamera. Vi tycker att Canon EOS RP är en mycket intressant kamera som tar bra bilder, och tillsammans med EF objektiv så blir den av de mest prisvärda fullformatskamerorna för tillfället.

    Bild två tagen med Canon EOS RP + 40mm f/2,8

    Läs mer: Canon EOS RP kamerahus + EF till EOS R-adapter​

  • Drönarsöndag: Alien

    Det krävs inte mycket fantasi för att tänka "Alien" när man ser denna åker med dess hässjor.

    Drönare ger möjlighet till kameravinklar som aldrig varit möjliga förut utan helikopter. En helt ny värld av fotografering öppnas.

    Bilden är tagen med en DJI Mavic Pro.

    Vi kommer söndagar framöver att visa bilder tagna med drönare.

  • X-files: 100-200

    Jag har nu använt Fujinon GF 100-200/5,6 R LM OIS WR en tid och det är en alldeles fantastisk glugg. Kameran du ser på bilden är en Leica M1 från 1959 och objektivet är ett Voigtländer Heliar 50/3,5 från 2018.

    Jag blev glatt förvånad över de bilder som Fujinon GF 100-200/5,6 R LM OIS WR ger och jag är nu rent av imponerad. Det är verkligen galet bra, och har dessutom med en bokeh som närmast kan beskrivas som underbar. Jag tog den bild du ser lite mer på prov för jag ville se dels hur mycket skärpedjup det ger på 200mm och dels se hur bokehn ser ut. Så jag ordnade ett motiv med djup i bilden och satte motivet mot den absolut värsta bakgrund jag kunde hitta. En gran som var bitvis stäckt av snö. Hade hellre haft ett lövträd men det är fel årstid för det. Löv och granbarr kan ge riktigt hemsk och gryllig bakgrund men GF 100-200/5,6 R LM OIS WR hade inga alls problem med det. Skärpan sitter klockrent på mössan där jag satt den och sedan når skärpedjupet vid f/5,6 nästan ut på Voigtländerobjektivet, inte ända fram till objektivets frontring. Skulle jag tagit denna bild för motivets skull så hade jag nog behövt blända ner till f/8 eller f/11.

    Fokuseringen är snabb, och när du zoomar så ändrar inte objektivet längd samt att vikten är förhållandevis låg. Även om det ingår ett rejält stativfäste så kommer jag nog att mest ha det avmonterat för att spara vikt. Eftersom objektivet har inbyggd bildstabilisering så behövs inte stativ i samma utsträckning. 

    Kort sagt: Detta objektiv är fantastiskt bra! 

    Klicka här för att se större bild >>

    Läs mer här: Fujifilm GF 100-200/5,6 R LM OIS WR >>

    Den bild du ser är tagen med Fujifilm GFX50S + GF 100-200/5,6 R LM OIS WR, 200mm, f/5,6, 1/800s och ISO 100.

    Bilderna i X-files ska allmänt inte betraktas som testbilder då de ofta är redigerade och många gånger på sätt som leder till ökat brus. Dessa bilder är mer för inspiration och allmänt bildintresse. 

    Vill du läsa mer ur vår serie ”X-files" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just X-files, eller bara klicka på denna text >> 

    /Thomas