• Infonsdag: Vad är "Flare"?

    Flare är som du redan gissat ett engelskt ord och används oftast i meningen "This lens is prone to flare". Betydelsen är att denna optik är benägen att ge interna reflexer. Så när ordet "flare" används i optiska sammanhang så avses interna reflexer. Det kallas ibland också för "ghosting". Du kan se ett exempel på bilden här ovanför.

    Objektiv som lätt ger interna reflektioner i motljus har oftast en enkel antireflexbehandling och i vissa fall kanske ingen alls. BIiden du ser här ovanför är tagen med en Helios 40-2 85mm f/1,5. Man kan nyttja en optiks svagheter kreativt om man vill. Vi skulle gissa att hälften av de som läser detta inlägg tycker att bilden år cool och hälften tycker den är hemsk.

    Generellt så strävar alla objektivtillverkare att ha en så bra antireflexbehandlng som möjligt så det inte ska uppkomma några interna reflexer alls. Det ger en bättre och kontrastrikare bild.

    Varje onsdag framöver kommer du att få ett fototips i vår serie "Infonsdag".

  • Infonsdag: Vad betyder asfärisk?

    På vissa objektiv står det Aspherical, eller Asph, eller AS. Detta betyder att objektivet har minst ett asfäriskt linselement.

    Asfäriska linselement hjälper till att minska eller helt ta bort sfärisk aberration men även bland annat astigmatism och kromatisk aberration.

    Som det hörs på namnet så är inte en asfäriskt linselement helt sfäriskt. Detta gör att glaset blir betydligt dyrare att producera, speciellt om det ska slipas till att bli asfäriskt. I dagens läge så gjuts de flesta asfäriska linselement i dess färdiga form vilket gör att tillverkningskostnaderna har minskat avsevärt.

    Bilden här ovanför visar tydligt skillnaderna mellan sfäriskt och asfäriskt linselement och även vad fördelarna är med ett asfäriskt linselement.

    Varje onsdag framöver kommer du att få ett fototips i vår serie "Infonsdag".

  • Vad är distorsion?

    När man ur fotografisk synvinkel talar om distorsion så handlar det om en optisk egenskap som ofta förekommer i många objektiv i varierande form och mängd. I bilderna ovanför ser du en tydlig skillnad mellan en 15mm vidvinkel med extrem tunnformig distorsion och en mer raktecknande 15mm vidvinkeloptik .

    Distorsion i objektiv är alltså en optisk förvrängning av bilden, och de två vanligaste sorterna är tunnformig och kuddformig distorsion. Det förekommer även en annan form av distorsion som kallas för mustaschformig eller vågformig, men den är det ganska sällan man stöter på i moderna objektiv och handlar mer om en kompromisslösning för tillverkarna när de försöker räta ut en svårkorrigerad distorsion.

    Den tunnformiga distorsionen liknar en helt enkelt en gammal trätunna där de yttre kanterna buktar utåt, och denna variant är vanligast bland objektiv med korta brännvidder, så kallade vidvinkelobjektiv. Alla sorters distorsion varierar i mängd mellan olika objektiv, och många fasta teleobjektiv kan vara helt distorsionfria och raktecknande, medan fisheye-objektiv ger den mest extrema sortens tunnformig distorsion. De flesta normalzoomar som ofta går från 24mm vidvinkel till 70mm tele ger i regel en tunnformig distorsion på de kortaste brännvidderna, för att sedan i mitten av zoomomfånget ge en mer raktecknande bild, och på längsta brännvidder övergå till en svagt kuddformig distorsion.

    Kuddformig distorsion är raka motsatsen till tunnformig och innebär att linjer nära bildens yttre kanter istället buktar inåt mot bildens mittpunkt. Den kuddformade varianten är vanligast förekommande bland telezoomar samt normalzoomar och superzoomar på de längre brännvidderna.

    distorsion32.jpg

    Mustaschformig eller vågformig distorsion har precis den form som benämningen anger och består alltså av både tunnformig och kuddformig distorsion efter varann.

    Tunnformig och kuddformig distorsion är något som många kameror klarar av att korrigera direkt via kamerans inbyggda programvara till viss del. Funktionen finns i så fall att väljas bland kamerans menyer. I vissa kamera- och objektivkombinationer kan också distorsionen vara automatiskt korrigerad utan att det finns någon valbar funktion i kameran, vilket är mer vanligt bland Sonys kameror.

    Distorsion kan man självklart också korrigera i efterhand, och bästa alternativet för detta är att fotografera i RAW och sedan utföra korrigeringen i kompatibel programvara för kamerans RAW-format. Den vågformiga distorsionen är dock inte lika enkel att korrigera automatisk så länge det inte finns inbyggda objektivprofiler för detta, i regel behövs det specialprogram för att lyckas med den korrigeringen.

    Varje onsdag framöver kommer du att få ett fototips i vår serie "Infonsdag".

  • Infonsdag: vad är vinjettering?

    Om du märkt att hörn och kanter i dina bilder är mörkare än övriga partier i bilden, då har du mest troligt stött på optisk vinjettering.

    Vinjettering kan även uppstå av andra orsaker, som exempelvis om man råkat montera motljusskyddet felaktigt eller använt flera filter på varann. Men i så fall handlar det förstås inte om vinjettering som uppstått i objektivet, utan endast om handhavandefel.

    Vinjettering är alltid mest synligt på objektivets största bländaröppning, och avtar i stort sett alltid i takt med nedbländning. Vinjettering förekommer mer eller mindre i alla objektiv beroende på optisk konstruktion och brukar vara mest framträdande hos objektiv med hög ljusstyrka och kort brännvidd, men finns även i många ljussvagare objektiv. Objektiv som är helt vinjetteringsfria är oerhört sällsynta. 

    Många kameror har också inbyggd korrigering för vinjettering, men sällan något som sker automatiskt utan att man först aktiverar funktionen för detta i kamerans meny.

    Den vänstra bilden ovan är ej korrigerad för vinjettering, medan den högra bilden är korrigerad i efterhand via programvara för RAW-bilder. Lägg märke till att huset i båda bilderna har exakt samma ljushet medan allt runt omkring i vänstra bilden är mörkare på grund av vinjetteringen i objektivet. I hörnen skiljer det upp till ca 2 bländarsteg.

    Med dagens teknik och digitala kameror är vinjettering inget problem längre. Det är väldigt lätt att korrigera via programvara i efterhand eller direkt i kamerorna, och vinjettering kan även läggas på i ett senare skede som en effekt. Till vissa motiv kan vinjettering tillföra något positivt i bilderna eftersom det ofta framhäver motivet så länge det placeras i mitten av bilden.

  • Infonsdag: Vad är astigmatism?

    Astigmatism verkar vara en av de svåraste optiska felen att korrigera när man konstruerar objektiv. Astigmatism visar sig som att en ljuspunkt blir en linje. Man kan säga att det ser ut som att ljuspunkter fått små vingar. Astigmatism uppträder ofta tillsammans med koma.

    Astigmatism kan se ut på två sätt, vid tangential astigmatism så ser linjen att gå ut från centrum medan sagittal astigmatism gör att linjerna ser ut att rotera runt centrum av bilden. Det senare, sagittal astigmatism, är vanligare och det är exakt det du ser på bilden här ovanför.

    Wikipedia beskriver det så här: Astigmatism är ett avbildningsfel som uppträder när ett optiskt system har olika fokus i tangentialplanet, det plan som spänns upp av huvudstrålen och den optiska axeln och i sagittalplanet, dvs normalplanet till tangentialplanet längs huvudstrålen. Astigmatism uppträder hos linser och speglar för strålar som bildar vinkel mot den optiska axeln och orsakas av att fokallängden, som är en funktion av krökningsradien, hos linsen eller spegeln därför varierar mellan olika skärningsplan. Astigmatism, som är effekten av huvudstrålens vinkel mot den optiska axeln, samverkar med koma som är effekten av att de vinklade strålarna är spridda över linsens eller spegelns yta.

    Astigmatism är också den medicinska benämningen på ett synfel som orsakas av att hornhinnans krökning ej är densamma i olika riktningar, eller plan. Den vanligaste orsaken till astigmatism är en rubbning i ögats tillväxt, men astigmatism kan också uppkomma efter skador eller operationer. Ofta kan synskadan åtgärdas med toriska glasögonlinser. Denna typ av astigmatism drabbar även strålar som följer ögats optiska axel eftersom optiska system som är astigmatiska i denna medicinska mening, till skillnad från en perfekt lins eller spegel, hos vilka det skulle betraktats som ett tillverkningsfel, inte är rotationssymmetriska kring axeln.

    Varje onsdag framöver kommer du att få ett fototips i vår serie "Infonsdag".

  • Infonsdag: Vad är koma?

    Koma är en optisk aberration och ordet aberration kan man beskriva som en oönskad avvikelse. Koma är ett optiskt fel hos vissa objektiv. Det blir allt mer sällsynt hos moderna objektiv men det förekommer. Det visar sig tydligast på ljuspunkter som återges som små kometer eller droppar. Detta optiska fel är vanligast hos kraftiga vidvinklar. På äldre objektiv så hittar man koma även på längre brännvidder.

    Koma syns vanligen i bildens kanter och problemet ökar ju längre ut i bildkanten du ser. Detta optiska fel påverkar självklart all återgivning men som sagt så syns det tydligast på ljuspunkter. Det finns inget man kan göra åt detta utan det är hur objektivet återger verkligheten och det finns ingen kompensation för detta vid efterredigering. Koma syns mycket tydligt vid astrofotografering då hela bilden består av ljuspunkter. Vid nedbländning så minskar risken för koma då man nyttjar mindre del av glasytorna men vid astrofotografering så använder man normalt alltid den största bländaren för att få in så mycket ljus som möjligt.

    koma.pngPå denna illustration kan du se hur koma kan uppstå. Du ser hur varje punkt som representerar ljuskällan hamnar längre från skärpeplanet beroende på var ljuset bryts i optiken. Ju längre infrån skärpeplanet desto suddigare blir ljuskällan. På så sätt bildas "kometer" i bilden istället för en tydlig ljuspunkt.

    Det finns det optiska hjälpmedel till astroteleskop som kan reducera koma, men det finns inga hjälpmedel för normal fotografering med vanliga objektiv.

    Varje onsdag framöver kommer du att få ett fototips i vår serie "Infonsdag".

  • Infonsdag: Vad är kromatisk aberration?

    Vi börjar året med en serie av Infonsdagar där vi förklarar optiska begrepp. Du har säkert sett att vi ofta nämner kromatisk aberration bland våra testade objektiv, och för dig som inte känner till vad det är för något kommer här en kort förklaring om vad det är och hur det kan visa sig i bilderna.

    I objektiv förekommer det flera olika aberrationer, eller avvikelser med ett annat ord, och där kromatisk aberration är en av dem. Eller rättare sagt två eftersom kromatisk aberration finns i två varianter - Lateral och Longitudinell, eller Axial som den longitudinala också kallas ibland. 

    Enkelt förklarat handlar båda sorterna om optiska brytningsfel i objektivets linser som framträder när ljusets våglängder/ljusstrålar inte korsar varann vid samma punkt eller fokusavstånd inne i objektivet. Kromatisk aberration visar sig oftast som en lila skugga vid skarpa kontraster, och ofta med en grön skugga på den motsatta sidan. I bilden ovanför ser du en mycket extrem variant av lateral kromatisk aberration, och som tur är förekommer det väldigt sällan i denna markanta mängd. Den laterala är också oerhört enkel att korrigera så länge man tar bilderna i RAW-format, oftast bara med ett musklick i rå-programmet. 

    Lateral är den vanligaste av dem och det är relativt få och ofta väldigt dyra objektiv som är helt fria från all sorts kromatisk aberration. Lateral KA uppträder i bildens ytterkanter och oftast på objektivets alla bländaröppningar. Detta märks i regel bara vid stora kontraster som t ex något mörkt mot en ljus bakgrund, eller tvärtom. I praktiken brukar det synas särskilt väl ifall man komponerar bilden med ett mörkt grenverk mot en ljus himmel nära bildens kanter och hörn. 

    Longitudinell kromatisk aberration är något som i synnerhet märks i mitten av bilden hos ett fåtal ljusstarka objektiv, och då bara på stora bländaröppningar runt f/0,95-f/2,8. Longitud KA är också mer vanlig bland lite äldre linskonstruktioner. Denna variant brukar oftast avta eller försvinna helt så fort man bländar ner till mindre bländaröppningar. Den longituda är precis som den laterala mest framträdande vid stora kontraster, och speciellt synbart i motivområden som ligger utanför det fokuserade området eller om man fotograferar blänkande material.

    Den longitudinala kromatiska avvikelsen är dock inte lika enkel att korrigera som den laterala ens i RAW, och det är inte alla rå-program som har en funktion för denna variant. Det finns heller ingen kamera som klarar av att korrigera det direkt i kameran. Men det är förstås inte helt omöjligt att åtgärda och funktionen för longitudinell kromatisk aberration finns bland annat i senare versioner av Lightroom. Longitudinell kromatisk aberration går också att trolla bort i de flesta redigeringsprogram genom att använda sig av lagerfunktioner och färgkorrigeringsverktyg.

    Varje onsdag framöver kommer du att få ett fototips i vår serie "Infonsdag".

  • Infonsdag: Reflektion

    Reflektioner i bilder kan verkligen göra en bild intressant. Var denna bild är tagen är ju rätt självklart, och det var kul att fånga en bild som inte är den vanliga tråkigt turistiga bilden av ett sådan ikonisk byggnad.

    Reflektioner kan man hitta i vattenpölar, mot glasrutor, mot krom och ja, mot en massa olika ytor. En av våra favoriter är att reflektera ett rejält norrsken i en sjö. Det är egentligen bara ens egen fantasi som sätter begränsningarna. Man kan stava reflektion som reflexion också. Nästa gång du ser en vattenpöl så se om den kan ge dig en bra bild.

    Varje onsdag framöver kommer du att få ett fototips i vår serie "Infonsdag".

  • Infonsdag: Fönsterljus

    Ljus från ett fönster kan vara en mycket bra ljuskälla och ska absolut inte underskattas.

    Man kan använda ett fönster som ljuskälla på många sätt. Dels som ljuskälla till t ex ett porträtt men du kan också ta en bild där själva fönstret blir en del av motivet. Någon som sitter och tittar ut, kanske lite drömmande, bara din fantasi som sätter gränserna. Som liknande den bild du ser här ovanför. Det är självklart mycket lättare och effektivare att använda en studiobelysning för där har du full kontroll på allt.

    Använder du ett fönster som ljuskälla så beror ljuset på hur stort fönstret är. Ett stort fönster ger mindre skuggor, vilket ibland är bra, och ibland dåligt och du vill ha lite mer karaktär i ett porträtt. Naturligtvis gör det stor skillnad om det är molnigt eller soligt, och om solen lyser rakt in i ett rum. Oftast ger moln bästa ljuset in i ett rum, men återigen så beror det helt på vilken effekt du är ute efter. Du kan styra ljus med gardiner och persienner men oftast så får du "styra ljuset" genom att flytta omkring motivet i rummet. Generellt kan man säga att ju längre in i rummet du placerar motivet, desto mjuklare ljus får du.

    Slutligen och kanske viktigast av allt: Släck alla lampor för annars får du en mardröm med vitbalansen. Du kan styra skuggor bra med en reflexskärm och då får du samma färgtemperatur i alla delar. Då förutsatt att du använt en vit eller silverfärgad reflexskärm.

    Lycka till med din fotografering!

    Varje onsdag framöver kommer du att få ett fototips i vår serie "Infonsdag".

  • Infonsdag: Lär av misstagen

    Få saker låter mer självklart än att lära av misstagen. Men misstag kan göra dig till en bättre fotograf.

    Kanske vi skulle gett inlägget titeln: "Våga göra misstag" i stället. 

    Om du inte gör några misstag eller om du inte kan se några fel i dina bilder, så är beror det inte på att du är en perfekt fotograf, snarare tvärtom. Det beror troligen på att du är en tråkig fotograf som inte utmanar dig själv eller inte har erfarenheten att se felen i dina bilder. Detta låter kanske lite negativt och det gäller självklart inte just dig. Poängen är att om du utmanar dig själv att fotografera utanför ramarna genom att chansa och experimentera så kommer du att ta några fantastiska bilder men du kommer också att ta många misslyckade bilder. Gläd dig över de som blev fantastiska och lär av de som blev misslyckade. Det är så duktiga fotografer blir ännu duktigare.

    Initiellt så måste du konstatera att alla gör misstag. Även du. Sedan måste du kreativt kritisera dina bilder. På en stor högupplöst skärm. Alla som har fotografering som intresse bör ha minst en 4K-skärm att se sina bilder på. Att bedöma en bild på kamerans skärm, hur stor skärmen än må vara, räcker inte. Du kan ha familjemedlemmar eller vänner som kritiker. Bra perspektiv? Bra beskuren? Bra redigerad? Rätt exponering? Bra komponerad? Bra skärpa? Rätt skärpedjup?. Naturligtvis så är fotografering som all konst väldigt subjekitvt. 

    Bild 1: Bilden du ser här ovanför föreställer månen över Huntonit AB i Rundvik. Den innehåller flera misstag. Jag ser månen ovanför fabriken och tänkte att det kanske kan bli en intressant bild. Jag tror inte riktigt på motivet och är därför inte alltför engagerad i att ta bilden. Det är svinkallt och det blåser storm. Jag sätter kameran på stativet och söker lite lä vid bilen och lägger upp kameraremmen så den inte ska fladdra i vinden. Jag vill kunna beskära lite då största optiken jag hade med var 250mm, så jag kör på ISO 100. Så långt, så bra. Jag tog några bilden med lite olika inställningar. På kamerans skärm så ser bilderna okej ut. Det blåser storm och jag fryser så det fick duga och jag ville in i bilen igen. Väl hemma vid datorn så ser jag att bilderna blev mycket coolare än jag förutspått. Men alla bilder har skakningsoskärpa på grund av vinden. Månen är mer eller mindre avlång på alla bilder på grund av den långa exponeringstiden. Jag gjorde misstag. Jag borde klätt på mig mer för att kunna göra ett bättre jobb. Jag borde ställt bilen så att kameran var helt i lä. Jag borde kört högre ISO så att det blev mindre risk för skakningsoskärpa och att månen skulle blivit helt rund. Månens form hade jag kunnat fixa till vid redigeringen men skakninskoskärpa är inte mycket att gära något åt. Det går att lindra problemet men aldrig att få bort det helt. Och en 100 MP kamera förlåter ingenting. Nästa gång gör jag inte samma misstag.

    Bild 2: Nästa gång kom, och jag tog om bilden och allt blev skarpt. Jag tog även en exponering så att isen skulle synas. Jag använde nedre delen av den nya skarpa bilden och den övre delen från den gamla bilden med de coola molnen och månen. Men jag justerade till månen så att den inte var oval längre. Som i lumpen, gör om, gör rätt. Jag gjorde om och det blev bättre. Klicka här om du vill se bilden i högre upplösning >>

    /Thomas

    Varje onsdag framöver kommer du att få ett fototips i vår serie "Infonsdag".