Intervju med Markus Naarttijärvi - prisvinnare i SWPA 2026

• Vad var det som fick dig in på fotografi? 

"Jag har fotat sen när jag var tonåring och jag är 45 år nu. Jag har var ungdomsreporter på Norra Västerbotten i Skellefteå och började fota mer i samband med det. När jag sen skulle göra lumpen, då fanns det en tidning som hette Värnpliktsnytt som drevs av och gavs ut för värnpliktiga. Där var jag en del av en 12-mannaredaktion varav det var två till tre fotografer som gjorde lumpen och bara åkte runt och tog bilder i alla typer av genrer. 

Efter det började jag jobba på Norrländskan i Luleå så det blev en ganska snabb väg in till pressfotograf. Men sen när den branschen började bli mindre lockande så började jag plugga juridik och så lade jag bort kameran i långa perioder på grund av tidsbrist tills att jag för ca fem-sex år sedan tog upp den igen mer på allvar."

• Vilken combo är din favorit idag? 

"Fujifilm GFX 100S II och Fujinon GF 110mm f/2,0 R LM WR. Sen har jag ett Mitakon 65mm f/1,4 som är helt manuellt och ganska ljusstark som påminner lite grann om vissa äldre analoga mellanformatsobjektiv i stilen. Nyligen skaffade jag ett Fujinon GF 55mm f/1,7 R WR som är ruggigt bra och som nog kommer ersätta mitt Mitakon."

• Hur började du med mörkerfotografering? 

"Jag gjorde ett 365-projekt och insåg att det är mörkt under stora delar av året. Jag hade ett gammalt tungt stativ som gick sönder så då investerade jag i ett nytt kolfiberstativ och då var det inte så jobbigt längre. Då började jag fota ganska mycket i mörker och det var de bilderna jag blev mest nöjd med. 

Jag gillar industriområden och jag bor nära pappersfabriken i Obbola så det blev att jag fotade den ganska mycket."

• Är det mörkerfotografering du tycker är häftigast att fota? 

"Ja, jag gillar det. Mörkret gör att möjligt att göra många kreativa val och håller bilderna lite mer minimalistiska på flera sätt. Det kan bli lite dystopiskt ibland, men det är inte dystopiskt för mig. Jag växte upp i Kiruna och då är man ganska van vid gruvan, så för mig var både mörker och industriområden en naturlig del av vardagen. Jag har alltid dragits till dem för det finns mycket intressant att fota där, det händer ständigt något nytt och det är inte så tillrättalagt.

Sen när jag började med mörkerfotografi så drogs jag till industriområden igen för att det är väldigt bra upplyst. Det blir dynamiska ljuseffekter med rök och strålkastare, särskilt när det är dåligt väder eller väldigt kallt."

• Om du fick välja ut tre bilder som är dina favoriter som du har fotat, vad består de av? 

”Det är lite svårt, vissa bilder gillar man för att de blev lyckade, andra för upplevelsen av att ha tagit dem. Ibland stämmer båda.

Jag har en som jag tog som var lite av en slump. Jag hade varit uppe i Kiruna och fotat inom ramen för det här GFX-projektet jag gjorde och på vägen hem hade jag just släppt av en kompis på flygplatsen i Luleå. På väg in till Luleå kör jag över en bro och det är mitt i vintern så att vattnet är fruset, och så ser jag att det pågår en skridskotävling där nere på isen med en massa färgglada skridskoåkare. Jag tänker att det där skulle man ha en bild på så att jag parkerar och springer jag tillbaka och ställer mig på bron och då syns dom inte till. Jag ser att det är en jättestor bana på isen så jag ger det en stund. Efter ungefär en kvart kommer dem tillbaka, några i en tätklunga fram och tjugo stycken längre bak som radar upp sig så att det blir väldigt minimalistiskt och helt vitt. Den var jag väldigt nöjd med och den vann sen Bästa Sportfoto 2024 i International Photo Awards.

Sen har jag en bild som jag är väldigt förtjust i för att jag hade med mig kameran även om jag inte trodde att jag skulle komma att använda den. På en parkering i Skellefteå så stod det en gammal amerikansk pick-up parkerad bredvid mig och när jag tittar över ser jag att det sitter en hund i den, så jag vevar ner rutan för att ta en bild och då tittar just hunden ut så att ljuset träffar den perfekt. Jag är väldigt nöjd med den för även om den inte är så speciell så var det som att allting bara klickade.

Jag har en hel del bilder på industrier runt om i norra Sverige jag gillar för att de återspeglar min stil och det jag varit mest intresserad av att fota. Pappersbruket i Obbola bjuder alltid på nya scener, särskilt på vintern, det har nästan ett eget mikroklimat som gör att det går att återbesöka i många olika väder och ljusförhållanden och få helt olika uttryck."

• Finns det någonting inom foto som inspirerar dig? 

"Det jag gillar generellt med foto är att det är en ursäkt att ge sig in i miljöer och kontexter som man aldrig skulle få se annars, ringa upp någon verksamhet man är intresserad av och fråga om man kan få komma och fotografera. Jag följde en yrkesfiskare i Obbola under en säsong och jobbar nu på ett projekt om radioamatörer. Fotograferandet blir en ursäkt att få titta in i nya världar.

Sen inspireras jag rent fotografiskt av fotoböcker, jag samlar själv på dem och tycker det kanske är det bästa formatet för att ta del av fotografi. Så när jag tänker på ett nytt projekt så tänker jag ofta på det i form av en bok, vad som behövs för att skapa en större helhet, vad jag vill förmedla och hur den skulle kunna vara utformad.”

• Har du något drömmotiv som du går runt och funderar på? 

"Det finns en del stora industrier som jag gärna hade kunnat dokumentera från insidan i stället för utanför grindarna, jag jobbade för länge sedan en sväng på stålverket i Luleå och önskar i efterhand att jag kunnat ha med mig kameran där för det hade kunnat bli riktigt bra bilder. Förutom det dras jag instinktivt till allt som ligger långt norrut och långt från allt, så kanske Svalbard.” 

Se mer från Markus på https://www.naarttijarvi.com/ och Instagramprofilen @markus_naarttijarvi