Personlig reflektion

I måndags så hade jag glömt min arbetskamera hemma, en Canon EOS 7D. Jag behövde ta en del bilder och vi hade en Pentax K-r som test med Pentax 35mm optik (F2.8 Macro).
Jag ska vara ärlig och säga att jag aldrig använt Pentax, knappt känt på dem och aldrig brunnit för Pentax. Men...

Jag tog K-r med mig, stack iväg ut på lagret. På vägen känner jag efter lite. Hmmm, smidigt format, bra grepp. Ja, det kanske inte är så tokigt ändå. Jag drar av ett gäng bilder medan jag går genom lagret. Pekar kameran i taket, till vänster, till höger, ja, lite varstans medan jag går. Optiken låter en del, men fokusen sitter på de flesta bilderna och jag reagerar direkt över något. Exponeringen har gjort ett superjobb. Jag bläddrar bland ett antal bilder. Exponeringarna är ju nästintill 100% lika jämna och fina. Vitbalansen är som om den vore låst fast den var på automatik.

Fortsätter att testa med både närbilder och porträtt på kollegor och produktbilder. Jämna, fina exponeringar och vitbalansen bara sitter. Även om man pressar ISO så ser det faktiskt riktigt bra ut. Börjar jag gilla denna kamera?

Ibland glömmer man bort vissa märken och produkter och har man inte testat, så vet man inte vad som är fakta. Jag pratar med Mats som själv säger att han hade köpt en Pentax om det fanns ett lite annat sortiment av optik. Och Mats är inte lättövertalad. K-5 har spöat sina konkurrenter i flera tester redan och jag gillar greppet mer och mer. K-5 bilderna ser bättre ut på höga ISO än sina konkurrenter enligt mig. Tom JPEG ser bra ut.

Så kortfattat. Räkna inte bort Pentax och är du sugen på K-x, K-r eller K-5, så förstår jag dig.

/Tobias