Tamron SP 150-600/5-6,3 Di VC USD G2 till Nikon F

Bästa zoomobjektiv för DSLR-kamera, enligt EISA 2017-2018 Bästa telezoomoptik, enligt TIPA 2017

Tamron SP 150-600/5-6,3 Di VC USD G2

Tamrons första SP 150-600 var en formidabel succé. Man lyckades som första tillverkare ta fram en zoom med detta tämligen extrema omfång i teleområdet - och dessutom en prisvärd sådan - med så smidigt format och höga prestanda att optiken var användbar både för amatörer och proffs.

Succén håller i sig och optiken är fortfarande mycket populär, trots att flera konkurrenter efterhand kommit med likartade objektiv. Nu kommer Tamron med nästa generation av 150-600-objektiv och naturligtvis är förväntningarna riktigt höga denna gång. Kan man göra denna optik ännu bättre?

En 150-600-zoom är en mycket allround telezoom, passande till exempel sportfoto, fågel- och andra naturbilder, spaningsarbete m.m. på medellånga till långa avstånd.

Brännvidd 600mm, bländare f/6,3. 

Ny konstruktion
Större noggrannhet i tillverkning och montering och en förändrad optisk design, med bland annat ett ytterligare linselement jämfört med föregångaren, ska ytterligare förbättra skärpan och reducera optiska störningar. Bländaren är nu elektromagnetiskt kontrollerad även i Nikon-modellen av objektivet, vilket ger större repeternoggranhet, dvs jämnare exponering från bild till bild - extra viktigt när man tar snabba bildserier. Ett nytt zoomlås har kommit till, som gör det möjligt att låsa zoomen på valfri brännvidd genom att skjuta zoomreglaget framåt, för att minska problemet med ofrivilligt ändrad brännvidd. Detta gör att man kan vara "startklar" direkt när korta reaktionstider krävs. Med den sedvanliga låsknappen kan zoomen också transportlåsas på 150 mm brännvidd, där optiken är mest kompakt. Vid zoomning ökar objektivet på längden med ca 8 cm som mest.

Autofokus
Fokuseringen har också effektiviserats i 150-600 version G2, vilket underlättar vid motivföljning av rörliga motiv - t ex vid sportfoto och fågelfoto. Men jämfört med Nikon AF-S 200-500/5,6E ED VR så upplever jag Nikons AF något snabbare när gäller rörliga motiv i riktning mot eller från kameran, Nikons gav vid sådana tillfällen helt enkelt fler rättfokuserade bilder per sekvens med samma Nikon D810:a. Tamrons USD-motor ger som tidigare möjlighet till manuell finjustering av fokus, utan att omkoppling till manuell fokus behövs. Närgränsen har man lyckats korta ner till 2,2 m, där föregångaren låg på 2,7. Samtidigt har man nått en maximal avbildningsskala på 1:3,9, vilket gör optiken mycket mer användbar på korta avstånd och för närbildsfotografering av växter, insekter eller annat smått. Fokusbegränsare gör att man kan välja att optiken ska fokusera endast mellan 2,2 och 10 meters avstånd, eller mellan 10 till oändligt, samt hela vägen från kortast närgräns till oändlighet, något som kan spara tid och frustration när man jobbar med känsliga motiv inom ett specifikt avstånd.

Stadig -are
Bildstabiliseringen har också fått sig en översyn och ger nu en stabilisering motsvarande 4,5 steg kortare slutartid (ej Sony-modellen), vilket är oerhört värdefullt när man jobbar med så långa brännvidder och begränsad ljusstyrka. Stabiliseringen har tre olika lägen för olika motivtyper och användning. Läge 1 är standard och kompenserar för skakningar i alla riktningar. Läge 2 är för panoreringar och läge 3 aktiveras först när bilden exponeras.

Brännvidd 600mm, bländare f/6,3. 

Skyddat
Förutom antireflexbehandlingarna eBAND-coating och BBAR-coating, som tillsammans bidrar till högre ljusgenomsläpp och lägre grad av reflexer och ströljusproblematik i objektivet, så har man nu även fluorbehandlat frontlinsen för att ge den en fukt- och dammavvisande yta. Detta gör att optiken kan användas längre och i sämre förhållanden utan att behöva rengöras - samt att rengöringen förenklas avsevärt och man normalt klarar sig med en mikrofiberduk utan rengöringsmedel. Dessutom har man vädertätat konstruktionen för säkrare användning även under lite sämre förhållanden.

Design och finish
Förutom den tekniska uppgradering optiken fått har man också slipat på design, materialval och kvalitetskontroll - i linje med det förfinade SP-koncept man presenterat för en tid sedan. Detta innebär bland annat att optiken har metallhölje, en design med renare linjer och en bekvämare känsla (även om sistnämnda förstås är aningen subjektivt). Ny stativfot i magnesium har integrerad stativplatta som är Arca Swiss-kompatibel, vilket gör att den direkt kan monteras på en stor mängd moderna stativ som stöder detta system.

Kompatibel
I samband med lanseringen av Tamron SP 150-600/5-6,3 Di VC USD G2, släpper man också två stycken specialanpassade telekonvertrar på 1,4 respektive 2,0x, där den kraftigare alltså ger tillgång till brännvidder upp till 1200 mm. På en kamera med APS-C-sensor kommer bildvinkeln motsvara en brännvidd på upp till hela 1800 mm. Vi pratar då om riktigt hög förstoringsgrad i klass med relativt kraftiga tubkikare. Objektivet är även kompatibelt med Tamrons TAP-in console, med vilken man kan koppla in optiken till sin dator för firmware-uppdateringar och justeringar av autofokus och bildstabilisering.

Brännvidd 320mm, bländare f/8.

Bildkvalitet
Skärpan i mitten av bilden är klart bättre än vad jag hade förväntat mig och det ser förvånansvärt bra ut på 600mm och f/6,3. Tidigare 600mm-telezoomar ger märkbart softare resultat inom det längre brännviddsområdet runt 500-600mm än vad de gör på kortare brännvidder, och man behöver oftast blända ner något steg för att uppnå ett skarpare resultat, men med Tamron SP 150-600/5-6,3 Di VC USD G2 är steget inte lika stort och jag kände inte alls samma behov av att blända ner, det blev skarpt och bra redan på f/6,3, och skärpan ökar som vanligt lite till över hela bilden ifall man bländar ner runt f/8 - f/11. Kantskärpan på större öppningar är kanske inte så mycket att skryta över, men softare kantskärpa är dock sällan något större problem i praktiken på dessa brännvidder (så länge man inte fotograferar enbart tegelväggar förstås).

Tamron har förbättrat även vinjetteringen och den håller sig på en lägre nivå än föregående version samt Sigmas 150-600-varianter. Objektivet inte helt fritt från lateral kromatisk aberration, men det märks rätt sällan i praktiken och förekommer oftast bara i extremfall nära kanter och hörn. Distorsion är inget man behöver bekymra sig för bland telezoomar som denna, den är knappt märkbar som hos de flesta. Motljusegenskaperna är också bättre än tidigare och det känns inte som någon större katastrof ifall man glömt motljusskyddet hemma. Bakgrundsoskärpan är i de allra flesta fall riktig lugn och fin.

Plus- och minus-egenskaper samt slutsats finner du som vanligt längst ner.

Brännvidd 600mm, bländare f/6,3.

Brännvidd 200mm, bländare f/5,6.

Brännvidd 550mm, bländare f/6,3.

Brännvidd 600mm, bländare f/6,3.

Samma motiv som ovan på 450mm, bländare f/6,3 ->>

Samma motiv som ovan på 300mm, bländare f/5,6 ->>

Samma motiv som ovan på 150mm, bländare f/5 ->>

Brännvidd 600mm, bländare f/6,3.

Brännvidd  600mm, bländare f/6,3.

Brännvidd 600mm, bländare f/6,3 i motljus.

Brännvidd 600mm, bländare f/6,3.

Brännvidd 600mm, bländare f/6,3.

Brännvidd 600mm, bländare f/6,3.

Brännvidd 330mm, bländare 5,6.

Brännvidd 600mm, bländare f/6,3.

Brännvidd 280mm, bländare f/5,6.

Brännvidd 350mm, bländare f/8.

Brännvidd 600, bländare f/10.

Brännvidd 600mm, bländare f/6,3.

Brännvidd 600mm, bländare f/6,3

Brännvidd 600mm, bländare f/6,3.

Brännvidd 600mm, bländare f/6,3.

Brännvidd 600mm, bländare f/6,3.

Plus
+ Förvånansvärt bra skärpa över hela zoomomfånget redan på full öppning
+ Relativt låg kromatisk aberration
+ Försumbar distorsion
+ Minskad vinjettering
+ Bra motljusegenskaper
+ Fin bokeh i de flesta situationer
+ Mycket effektiv bildstabilisering
+ Autofokuserar tyst och relativt snabbt
+ Fokusbegränsare med 3 valbara lägen
+ Förhållandevis kort närgräns
+ Zoomringen är låsbar på samtliga brännvidder
+ Kompatibelt med Tamrons "TAP-in console" 
+ Ett stadigt stativfäste ingår
+ Stativfästet är också Arca Swiss-kompatibelt
+ Allvädersskyddad konstruktion
+ Motljusskydd ingår
+ Lättare, mindre och enklare att handhålla än Sigmas 150-600 Sports-version
+ Låg prisnivå med tanke på dess prestanda & bildkvalitet

Minus
- Växer på längden vid zoomning (precis som övriga liknande telezoomar)
- Ganska stor och tung (precis som övriga liknande telezoomar)
- Kantskärpan hade kunnat vara bättre, (men har i regel också mindre betydelse på dessa brännvidder)
- Ljusstyrka f/6,3, men om ljusstyrkan varit bättre så hade även priset varit betydligt högre, samt objektivet mycket större och tyngre

Slutsats
Då var det dags igen med ännu en "mega-telezoom", och nu faktiskt tredje gången gillt för Tamrons del. Men är G2 bättre optiskt än Tamrons två tidigare telezoomar 200-500 och 150-600?

Ja absolut. Tamron har återigen lyckats höja ribban, och garanterat känt av den hårda konkurrensen från Sigmas 150-600 Sports och Contemporary samt Nikons 200-500mm-zoom, och därmed förbättrat denna skärpemässigt på de områden där det var mest befogat, nämligen på brännvidder mellan 500-600mm eftersom på kortare brännvidder gör alla bra ifrån sig bra och där det är rätt marginella skillnader. 

Även autofokus är förbättrad mot tidigare version och nu mer i nivå med Sigmas 150-600 objektiv, men när det gäller snabba rörliga motiv i riktning mot/från kameran så leder Nikon med sin AF-S 200-500/5,6E ED VR, och Canon än så länge med sin mest likvärdiga telezoom EF 100-400/4,5-5,6L IS II USM. 

Tamron SP 150-600/5-6,3 Di VC USD G2 ger bäst resultat av alla 150-600 när det gäller skärpa på längsta brännvidd och på största bländaröppning. 

 Testad av Mats 2016-11-01.

Bilderna ovan tagna med en Nikon D810, (och de flesta på fri hand utan stativ eller extra stöd tack vare en mycket effektiv bildstabilisering).