Fotografering och restips i Rom

Det verkar ha varit populärt förr i världen att involvera Rom i olika talesätt. Ett exempel som jag ibland fick höra som barn var när mina föräldrar sa nåt i stil med; -"Ja, det var en riktig Romresa". Ifall du inte hört det förr så menas det att resan var väldigt lång och besvärlig. Men är det verkligen så långt till Rom?

Beror förstås på var i världen man utgår ifrån, men en kall och mörk morgon i mitten av November satte vi oss på flyget från Umeå till Rom. Och med tanke på att effektiv flygtid bara var knappt 3 timmar och 40 minuter hela vägen från Umeå, tycker jag det känns som att "romresa" kan behövas omvärderas en aning. Kanske "Wellingtonresa" (Nya Zeeland) eller "Santiagoresa" (Chile) vore lämpligare att använda idag då våran Rom-resa tog nästan två timmar kortare tid än vad det brukar ta med bil upp till mina gamla hemtrakter, som ligger "bara" 50 mil norr om Umeå. Alltså nästgårds som vi tycker i norrland.

Ett annat och mycket vanligare talesätt som man ofta hör är; -"alla vägar bär till Rom".
- Jaha, gör de det? Antagligen var det några tusen år sedan det uttrycket myntades, och jag tror knappast en Nya-Zeeländare eller Chilenare skulle hålla med om det idag. På tal om tusentals år. I Rom stöter man på många intressanta sevärdheter som har lite drygt två tusen år på nacken, och det kanske allra vanligaste talesättet; -"Rom byggdes inte på en dag" stämmer bäst överens med verkligheten. Vad jag sett hittills så byggs det fortfarande i Rom, och staden började tydligen byggas för mer än tvåtusensjuhundra år sedan. Inte konstigt att det verkar finnas hur mycket som helst att fotografera i Rom.

DSC04813w.jpg
Det finns väldigt mycket att se och fotografera i Rom. Denna bild togs under en promenad i morgonljuset precis när staden börjat vakna till liv. Vi var på väg upp till Villa Borghese parken. (Brännvidd 85mm, slutartid 1/80s, bländare f/11, ISO 100).

För att återgå till vår "korta" Romresa så kommer jag här att dela med mig lite av våra intryck av Rom i både text och bild. Vad vi gjorde, vad vi inte gjorde, och vad vi kanske borde gjort. Självklart också vilken kamerautrustning jag valde att ta med, men det återkommer jag till längre ner på sidan. Svåraste beslutsångesten för mig brukar nämligen vara vilka kameror och objektiv som ska få följa med på mina resor, allt det övriga förutom passet och tandborsten spelar mindre roll.

Innan vi skulle resa iväg började jag med att göra det jag alltid brukar göra när jag ska åka till platser jag aldrig besökt tidigare, och jag gör nog som de allra flesta, kollar upp sevärdheter och alla möjliga och omöjliga tips som finns att hitta på google. Jag brukar även studera kartor i detalj för att få en bättre känsla och överblick över var allt det som jag tänkt besöka ligger i förhållande till varann, och speciellt sett från hotellet. Det har jag många gånger haft stor nytta av, och speciellt första dagen när man är som mest obekant med platsen. Googles street view är sanslöst användbart, och varför åka iväg när man kan sitta hemma och virtuellt resa runt i nästan varenda stad i hela världen? Ja, det behövs väl knappast något svar på det, men det är i alla fall ett miljövänligare alternativ än att ta flyget.

DSC04765w.jpg
Lite gatufotografering i Rom, taget med kameran på magen. (Brännvidd 85mm, slutartid 1/80s, bländare f/1,8, ISO 100). 

Jag kollade även upp på nätet att det skulle gå bra att åka buss från flygplatsen och in till Rom, vilket givetvis också skulle bli mycket billigare än att ta en taxi. Men, som många gånger förr bedrar ofta snålheten visheten, och med tanke på att bussen som vi råkade kliva på behövde närmare två timmar på sig innan den stannade i Rom, eller "i" var kanske lite överdrift. Vi blev avsläppta på en busstation i utkanten på motsatt sida av stan, och några taxibilar såg vi heller inte till. Däremot låg tunnelbanan ganska nära, så vi drog med oss våra otympliga väskor ner i avgrunden och började leta efter var och hur man köpte biljetter, och efter att vi letat och frågat oss fram så satt vi till slut på tunnelbanetåget, och hoppades att vi inte satt oss på fel tåg.

Efter några tunnelbanebyten, och att vi sen dessutom ovan jord lyckades gå vilse (trots varsin GPS i mobilen), kom vi till slut fram till hotellet och grämdes lite över förspilld dyrbar tid då vi inte tog en taxi direkt. Vilket skulle tagit ca 30 minuter och hade kostat ungefär 500 kr. Bussen kostade nära 35 kr per person, och tog lite drygt två timmar (ja du gissade rätt, vi hoppade på fel buss helt enkelt). Det var dock för sent att ångra sig, och det positiva var att vi stundtals fick lite förhöjt stressadrenalin, samt att vi även fick se några korta glimtar av stadens utkanter genom den smutsiga bussrutan. Vi träffade också en massa människor som vi annars inte skulle träffat om vi tagit en direkt-taxi. Eller "en massa" var kanske att ta i, vi försökte kommunicera med en trevlig ungdom från Azerbajdzjan, en burdus busschaufför som inte förstod en gnutta engelska, och en hjälpsam polis som det tack och lov gick att prata med. Vi fick också bättre koll på hur tunnelbanenätet var uppbyggt. Det ena ger det andra, ibland.

DSC04554w.jpg
Gamla byggnader och utgrävningar ploppar upp som svampar lite här och där i Rom, och i samma veva åkte också kameran upp ur fotoväskan. (Brännvidd 16mm, slutartid 1/160s, bländare f/6,3, ISO 100).  

Vårat hotell låg centralt och inte alls långt ifrån den berömda Fontana Di Trevi. Hotellrummet var väl ungefär så litet och trångt som ett dubbelrum kan tänkas vara, och balkongen så smal att man fick backa för att komma tillbaka in i rummet igen. Men standarden i övrigt var absolut okej och vi kände oss nöjda, det fanns ju både säng och toalett med dusch, och av någon konstig anledning två TV-apparater. Nu brukar jag förstås inte glo på TV när jag är ute och reser, men innan jag gick och la mig efter en händelserik dag, tänkte jag att det kunde vara lite intressant och se vad den italienska televisionen har att erbjuda. Det fanns på tok för många kanaler och kan man ingen italienska var italiensk TV ingen succé alls. Men att få se och höra David Hasselhoff i den gamla åttiotals-serien Knight Rider prata italienska, var faktiskt mer underhållande än man kan tro. Italienarna dubbar precis allt i TV, och kanske inte konstigt att många italienare inte verkar känna igen det engelska språket, eller så är det nåt konstigt med mitt uttal.

I Rom är det förvånansvärt nära till de flesta kända sevärdheter, och den mycket välkända Fontana di trevi som låg bara några hundra meter från vårat hotell blev en perfekt utgångspunkt. Första dagen köpte vi varsin tunnelbanebiljett som räckte en hel dag, men eftersom det är gångavstånd mellan de flesta kända platser visade det sig vara lite onödigt, och övriga dagar klarade vi oss utmärkt med 1-2 enkelbiljetter per person. Finns även möjlighet att köpa biljetter som räcker i flera dagar, men det känns som bortkastade pengar om man inte tänkt bo i tunnelbanan. 

DSC04613w.jpg
Utsikt från hotellets minimala balkong. Denna kvällsbild är fotograferad på frihand utan stöd eller stativ med en slutartid på 1/4 sek, ISO 400 och bländare f/1,4. Vilket är på gränsen för att få en skarp bild utan stativ, men möjligt tack vare kamerans inbyggda bildstabilisering och objektivets höga ljusstyrka f/1,4. Jag hade visserligen kunnat höja ISO för att få en kortare slutartid, men då hade också bruset ökat, och brus är något som jag försöker undvika i alla mina bilder. De vita strecken uppe i högra hörnet är måsar som lyses upp underifrån av stadens ljus, och det är den långa slutartiden som är orsaken till att måsarna inte blev skarpt avbildade.

Hemma vid köksbordet hade vi redan i förväg bestämt att vi skulle besöka de mest välkända sevärdheterna i Rom såsom Colosseum, Forum Romanum, Pantheon, Fontana de trevi, Spanska trappan, Peterskyrkan samt Vatikanen. Men sen på plats upptäckte vi även den gemytliga stadsdelen Trastevere och den högt belägna parken Villa Borghese, och där det sistnämnda blev en favorit tack vare den fina utsikten över större delen av stan. Vi hann med att besöka parken två gånger, och under olika tider på dygnet för möjligheten att fånga både morgon- och kvällsljuset över Rom. Vi gillade även den sköna och avslappnade stämningen i parken och kan verkligen rekommendera att besöka parken om du har vägarna förbi Rom. Det kryllade också av en massa nykära par som stod och pussades där utsikten var som bäst, alltså ur fotografisk synvinkel. Men när jag närmade mig som en ångvält och med kameran i högsta hugg, flyttade de på sig direkt och såg inte ut att bli sura heller. De ville antagligen inte vara med på bild, men tyckte säkert att jag var en vansinnigt jobbig turist.

DSC04883w.jpg
Bild tagen från Villa Borghese med Viktor Emanuel-monumentet i bakgrunden. (Brännvidd 85mm, slutartid 1/200s, bländare f/5,6 ISO 100).

Spanska trappan som byggdes på 1720-talet ligger relativt nära och strax nedanför Borghese-parken, kanske inte lika upphetsande som mycket annat historiskt i staden, men den är fin och det hör som till att man besökt även den. Spanska trappan har dock inte så mycket Spanien att göra, den är tydligen bekostad av frankrike och ritad och byggd av italienarna själva. Namnet har den fått från torget Piazza di Spagna, och som en gång i tiden fått sitt namn efter en spansk ambassad.

DSC04961w.jpg
Även denna kvällsbild på Spanska trappan är fotograferad utan stativ, men här räckte ljuset till för en slutartid på 1/50 sekund på bländare f/1,4, och ISO kunde jag hålla mig kvar på ISO 100. Brännvidd 16mm.

Trastevere besökte vi mitt på dagen och passade på att äta en god och relativt billig lunch där, men har senare hört att Trastevere gör sig bäst på kvällen. Så det får bli nästa gång. Även Spanska trappan och Fontana di trevi tycker jag gjorde sig bäst kvällstid. Turister slänger tydligen mynt i fontänen för ett värde av närmare 30 000 kronor varje dag, och vill du reta poliserna som ständigt vaktar fontänen, behöver du nästan bara tänka tanken på att doppa fingertopparna i vattnet. Då blåser de genast i sina visselpipor, och visar upp en blick som ser ut att kunna döda. Vill du reta upp dem ordentligt är det antagligen bara att hoppa i och ta en simtur, glöm heller inte att ta av kläderna så att de inte blir blöta. Dock inget jag vågade prova på, jag kan ju knappt simma. Mynten plockas förresten upp med jämna mellanrum och skänks sedan till välgörenhet. Vilken tur att det kontantfria samhället inte fått fäste i Rom än, tänk om alla slängde i sina betalkort istället.

DSC04478w.jpg
Fontana de trevi fotograferad i kvällsljus. (Brännvidd 16mm, slutartid 1/15s, bländare f/1,4, ISO 160).

Forum Romanun ligger alldeles intill det pampiga Colosseum, och dessa två giganter bör man absolut besöka, och helst välja med guide för att få ut så mycket möjligt av besöket. Forum Romanum blev en favorit och där man verkligen kunde känna av historikens andetag från den antika romartiden. Det kändes nästan som att Julius Ceasar flåsade en i nacken, och jag väntade mig bara att han skulle dyka upp bakom någon gammal stenkoloss. Det hade varit oerhört spännande att få vara där för lite mer än tvåtusen år sedan och fått träffa Julius och hans polare. Men de gamla romarna kunde väl varken svenska eller engelska de heller, så det hade nog bara blivit pinsamt tyst. Parkområdet som ligger strax ovanför Forum Romanum bör man heller inte missa, och där bilden nedan är tagen ifrån.

DSC04518w.jpg
Utsikt över det historika Forum Romanum, med bland annat Viktor Emanuel-monumentet i bakgrunden. (Brännvidd 40mm, slutartid 1/500s, bländare f/8, ISO 100).

I världens minsta land hade jag förhoppningarna om att man fick strosa omkring lite överallt därinne, det är ju inte särskilt stort. Men det fick man ju naturligtvis inte göra, och det enda utbölingar som oss fick besöka var Vatikanmuseerna, Sixtinska kapellet och Peterskyrkan. När vi närmade oss Vatikanen, och precis innan vi skulle gå över vägen fram till den otäckt långa kön som ringlade sig upp för backen till museet, blev vi haffade av en högljudd försäljare av "skip the line"-biljetter. Jaa, men så himla bra tänkte jag, att slippa den där fruktansvärda kön betalar man ju gärna lite extra för. Nu man ska dock inte inbilla sig att man slipper köa bara för att man köper en "gå-före-i-kön-biljett" för ca 170 kr mer än den billigaste kö-biljetten, nä,nä. Absolut inte!

DSC04946w.jpg
Här ser du Peterskyrkan och Vatikanen från Villa Borghese parken. Fotograferad med 85mmm brännvidd precis efter att solen gått ner bakom horisonten, slutartid 1/50 sekund, bländare f/1,8 och ISO 100.

Först skulle vi enligt biljettförsäljaren stå och vänta i högst tio-femton minuter på guiden som skulle leda oss upp till museet, det tog en halvtimme (men kändes som två). Med den strömmen av turister kan du ju bara tänka dig hur många turister som under den tiden hann ansluta sig till just vår guidetur. När guiden till slut dök upp verkade tanken vara att vi i samlad trupp skulle gå upp till museet. Men efter att ha försökt följa guidens vimpel, som han bar på en lång pinne för att vi inte skulle tappa bort honom i folkvimlet, fick vi se honom försvinna allt längre ifrån oss. Vi snubblade fram som en skock berusade får mellan folksamlingar och en hysterisk biltrafik, och efter sisådär 15 minuter kom vi äntligen fram till entrén. Det var då den stora chocken kom!

Vi fick ställa oss i en "skip-the-line"-kö, och som dessutom gick med snigelfart! Men, vad är det som händer, var det inte "slippa-stå-i-kö"-biljetter som vi köpt?! -Okej, ta det bra lugnt nu Mats, och försök att inte stressa upp dig, ta några djupa andetag och tänk på hur bra du har det istället. Glöm tanken på att du blivit lurad, igen.

Att tänka på annat hjälpte och i "slippa kö"-kön blev vi fast i ungefär en timme. För att sedan väl inne på museet, bli fösta in i ett hörn och vänta i minst en kvart på att guiden skulle komma med våra inträdesbiljetter. Vet inte riktigt varför jag får en stark känsla av att det skulle gått fortare att välja den vanliga kön, och till ett lägre pris dessutom. Vi valde också den billigaste "skip-the-line" biljetten "utan guide", men vi fick inte gå utan guide förrän vi kom in på museet och fått våra inträdesbiljetter. Om det mot förmodan blir någon fler gång kommer jag helt klart välja den vanliga kön, men också se till att vara där tidigt på morgonen då kön enligt andras erfarenheter kan vara betydligt kortare, eller i bästa fall ingen kö alls om man har en enorm tur. Man lär sig, förhoppningsvis nån gång.

DSC04718w.jpg
En av alla vackra takmålningar som finns att beskåda i Vatikanmuseet. (Brännvidd 40mm, slutartid 1/20 sekund, bländare f/2,8 och ISO 200).

I vatikanmuseet myllrar det av konstverk och gamla tygstycken gjorda av en rad superkändisar som t ex Michelangelo och Leonardo Da Vinci m.fl. Man får heller inte glömma att rikta blicken eller kameran upp mot taket, där det förekommer makalösa takmålningar och stuckaturer. Om man skulle läsa precis allt som står skrivet till alla konstverk så behöver man antagligen ta med sig tält för övernattning och matsäck som räcker för flera månader. I Sixtinska kapellet är det varken tillåtet att prata eller fotografera, men ändå var det förvånansvärt många snacksaliga turister som inte kunde låta bli att öppna mun och samtidigt ta bilder med sina smartphones. Hur svårt kan det vara? Själv stod jag bara där tystare än en mussla och tyckte synd om Michelangelo som gjort så vansinnigt fina och avancerade takmålningar. Har du provat penselmåla ett träpaneltak med endast vit färg nån gång så förstår du säkert vad jag menar, nackspärren ligger och lurar bakom varje penseldrag.

DSC04711w.jpg
Man behövde absolut inte känna sig ensam i Vatikanmuseet. (Brännvidd 40mm, slutartid 1/100 sekund, bländare f/2 och ISO 200).

Inträdet till endast Peterskyrkan kostar inget, men när vi var klar med besöket och kom ut ur kyrkan blev jag oerhört tacksam att vi tog den dyrare "omvägen" genom Vatikanmuseet och Sixtinska kapellet. Gratiskön var nämligen mardrömslikt lång, -jag vet vad du tänker, men jag lider faktiskt av den svåraste formen av köallergi. Peterskyrkan var förresten en mycket intressant upplevelse. Jodå, jag visste redan innan att den tillhör världens största kyrkor, men att den var så stor förstod jag inte förrän jag gått igenom hela kyrkan. Den blev bara större, och större, och ännu större ju längre in man kom. Kyrkan började byggas 1506, och det tog hela 120 år innan den stod klar, vilket inte förvånar mig alls med tanke på storleken och alla otroliga utsmyckningar från golv till tak.

Så här i efterhand verkar det också som att vi gjorde en liten miss när vi inte stod ut med att återigen, stå i den långa kön för att antingen gå, eller åka hiss upp till kyrkans kupol. Den ska tydligen vara värd att köa och betala för (ca 80 kr för trappan och 100 kr för hissen), så missa inte det om du har vägarna förbi Peterskyrkan, och inte lider av svår köallergi. Personligen får jag nog leva med att det kommer aldrig att ske, i alla fall inte så länge jag blir tvungen att stå i en ringlande snigelfartskö.

DSC04750w.jpg
Pantheon. (Brännvidd 85mm, slutartid 1/320s, bländare f/5,6, ISO 100).

Pantheon (bild ovan och nedan) är en imponerande och otroligt välbevarad byggnad. Templet, eller kyrkan som det använts som sedan 600-talet, har tydligen stått där i nära 2000 år. Det har heller aldrig varit övergivet, och är i oerhört mycket bättre skick än t ex Colosseum som är bara några decennium äldre, och som tyvärr även drabbats av minst två jordbävningar. Inträdet till Pantheon är gratis och kön som kan bildas utanför går med en rasande fart, faktiskt så snabbt att jag inte hann känna av min svåra köallergi. Jag rekommenderar verkligen att gå in och kika, och samtidigt fantisera om allt vad som kan tänkas ha hänt där under alla dessa år. Inne i Pantheon ska man precis som i Sixtinska kapellet vara tyst, och har man någon form av huvudbonad så ska den också bort, men det verkade tillåtet att fotografera.

På tal om fotografering så var det en mycket intressant detalj som jag la märke till i Rom, och det var att jag såg ovanligt många som bar omkring på systemkameror. Vilket kändes mycket glädjande för en fotonörd som jag. Sista 5-6-åren har jag nämligen känt mig väldigt ensam som "trist turist" med en systemkamera runt halsen, men nu kanske det förhoppningsvis vänt och många verkar ha insett att smartphones ger långt ifrån samma möjligheter och bildkvalitet som en liten och smidig spegelfri systemkamera. Sonys A7-modeller och vissa Micro 4/3 kameror såg jag flest av. Någon enstaka Fujifilm XT-modell och en snubbe med den nya Canon EOS R med RF 50/1,2 hann jag också reflektera över. De flesta med systemkameror bar på spegelfria kameror och jag såg inte en enda med en stor spegelreflex-pjäs typ Nikon D850 eller liknande. -Hmm, varför åker jag hela vägen till Rom och tittar på folks kameror när det finns så otroligt mycket annat att titta på? 

DSC04866w.jpg
Pantheons pelare sett från ingången (Brännvidd 16mm, slutartid 1/160s, bländare f/5,6, ISO 100).

Information om lokala priser tycker jag det var lite svårt att hitta på nätet innan vi åkte. Priser har ju en tendens att ändras och de vi fann på nätet verkade många ha varit gamla uppgifter, men svårt att avgöra då det inte fanns något datum utskrivet. I det stora hela tycker jag det var ganska lika priser som i Sverige, men kaffe på kafé och alkoholhaltiga drycker i livsmedelsbutiker var markant billigare i Rom, ofta halva priset. Även buss och tunnelbana kostade mindre i Italien.

Restaurangpriserna varierade heller inte på samma sätt som det kan göra hemma, där t ex en lunchbuffé kan kosta runt 80-100 kr inkl dryck och kaffe, för att sedan några timmar senare kan i stort sett samma buffé ha gått upp till 120-150 kr, men då utan dryck och kaffe. Vissa restauranger i Rom körde med lite fula trix, som t ex när de frågar om man vill ha bröd och sallad till maten, och tackar man ja kan notan utan förvarning bli mycket dyrare. Gäller dock inte alla restauranger, och heller inte särskilt ovanligt utanför skandinaviens gränser. Vi la märke till att restauranger som låg på någon bakgata utanför turistfällorna inte lade till några större extra avgifter, och generellt brukar också mat och service vara bättre på sådana ställen enligt våra erfarenheter.

Några prisexempel i ROM november 2018 i svenska kronor (per person)
*Pizza ca 80-120 kr (standardpizza exkl dryck)
*Normal lunch typ pasta, lasagne etc ca 80-120 kr (både billigare och dyrare förekommer såklart)
*En normal middag varierade mellan 150-300 kr (både billigare och dyrare förekommer såklart)
*En kopp kaffe på kafé kunde kosta allt från ca 10 kr till 25 kr (t ex espresso, eller en helt vanlig slät kopp kaffe)
*Tunnelbane-biljetter ca 15 kr giltig i 2 timmar, ca 70 kr för en hel dag
*Buss till och från flygplatsen Fiumicinos, ca 35-70 kr enkel väg
*Taxi till och från flygplatsen Fiumicinos, ca 500 kr enkel väg

DSC04818w.jpg
Tog en morgonfika på ett superfint kafé i Villa Borghese. (Brännvidd 85mm, slutartid 1/125s, bländare f/2,8, ISO 100).

Plus
+ Rom är en mycket trevlig och historiskt intressant stad
+ Det finns i princip hur mycket som helst att fotografera i Rom
+ Gångavstånd mellan de flesta centrala sevärdheter
+ Mestadels bara låga och gamla byggnader över större delen av stan, inga fula skyskrapor som stör utsikten
+ Många vackra byggnader, dvs ifall man gillar gamla hus
+ Tur med vädret, strålande sol och 18-20 grader dagtid i November, kvällstid ca 10-14 grader
+ Fantastiskt gott kaffe, och mycket billigare än i Sverige
+ Mycket lägre priser än i Sverige på bl a kaffe, vin, ost och bröd (undantag finns)
+ Restauranger och kaféer finns det en uppsjö av
+ Endast ca 15 kr per tunnelbanebiljett, giltig 2 timmmar
+ De flesta romerska "infödingar" var trevliga och tillmötesgående

Minus
- "Slippa-kö-biljetten" till vatikanmuseet innebar totalt ca 2 timmars väntan
- Räkna med långa köer till Vatikanen, Colosseum & Forum Romanum, säkerhetskontrollerna gör att det går långsamt
- Italienare i allmänhet verkar inte ha läst ens en gnutta engelska i skolan
- Pizzorna, pastarätterna och lasagnen var absolut okej, men jag förväntade mig mer
- Nästan inga bilfria gator i centrum

DSC04975w.jpg
Bild inifrån en av restaurangerna vi besökte. (Brännvidd 16mm, slutartid 1/30s, bländare f/1,4, ISO 100).

Sammanfattning
Rom är en gemytlig och historiskt sett mycket intressant storstad, en av de trevligaste städerna jag besökt hittills. Den upplevs inte speciellt stor heller och det är gångavstånd mellan de flesta populära turistattraktioner. Bebyggelsen i centrumområdet är till mestadels väldigt gammal och med relativt låga byggnader. Trånga och mysiga gränder finns det en hel del av, och särskilt i stadsdelen Trastevere. Villa Borghese-parken med sitt lugn och utsikt tycker jag också är värd att besöka.

Restauranger och kaféer verkar det finnas tusentals av och i stort sett allt vi åt och drack smakade bara bra. Men den inhemska italienska ölen var i mitt tycke inget annat än hemsk, och pizzan och pastan hade jag kanske för höga förväntningar på, jag trodde i min enfald att de skulle smaka mycket bättre i dess hemland än i skandinavien, men vi kanske inte valde de "rätta" restaurangerna. Romarna upplevde jag genuint trevliga och faktiskt vänligare inställda till turister än i många andra typiska turiststäder, trots att många inte kan någon engelska alls. Känns också som att folket i Rom borde vara fruktansvärt less på turister med tanke på att turistströmmen aldrig verkar sina, och i så fall är de duktiga på att dölja det. Jag hade förväntat mig lite kortare köer och mindre folksamlingar så sent som i November, men det kanske inte finns något som heter lågsäsong i Rom, eller så bör jag hålla mig borta därifrån när det råder högsäsong.

Rom är som tidigare nämnt en vandrar-vänlig stad och gåvänliga skor är mer eller mindre ett måste. Tunnelbanenätet med dess få linjer täcker inte upp hela innerstaden, och reguljärbussarna kör bara i utkanten av stan. Om man inte vill kosta på sig något annat färdmedel, behöver man använda fötterna för att nå många platser. Vi gick en bra bit över 20 000 steg varje dag, och hade vi inte valt tunnelbanan när fötterna började kännas som grillade fotbollar, så hade stegen blivit ännu fler. Vi hann med att se de flesta kända sevärdheterna på 3 dagar utan stress, men några dagar till hade inte varit fel. Det verkar finnas hur mycket som helst att se och fotografera i Rom, och kanske framförallt att äta och dricka.

Ifall du gillar att resa, fotografera och uppleva historiska platser, då är Rom ett resmål jag absolut kan rekommendera. Dock inget resmål jag skulle välja under sommarmånaderna då det kan vara olidliga 35-40 grader varmt ute, och då man hellre ligger på stranden än vistas i stan. Tjugo grader varmt i November var dock väldigt behagligt och passade oss utmärkt.

Text och bilder © Mats 2018-12-07.

mylin1.jpg

Fotoutrustning
För dig som är fototekniskt intresserad kan jag berätta att alla dessa Rom-bilder är tagna med en Sony A7R III (förutom panoramabilden längst ner på sidan), och samtliga utan stativ eller annat extra stöd. Vilket är möjligt tack vare kameran effektiva bildstabilisering, och ljusstarka objektiv med utmärkt skärpa redan på största bländaröppning. A7R III är också en fantastisk fullformatskamera i en alldeles lämplig rese-storlek. Men för att komma ner i vikt och storlek även på objektiven tog jag med mina små, lätta och ljusstarka objektiv gjorda för APS-C (som jag egentligen använder i första hand för filmning i Super 35-läget). Objektiv: Sigma 16/1,4 DC DN C och Samyang MF 85/1,8 ED UMC CS. Sen hade jag även med mig en liten Sony RX100 IV och en Sony X3000R i reserv. En testversion av Zeiss objektiv Batis 40/2 fick också följa med istället för den lilla APS-C-normaloptik jag annars hade tagit med, nämnligen den lilla och lätta- Sigma 30/1,4 DC DN C. Fler bilder tagna med Batisen i Rom hittar du här ->>

Nedan hittar du fler bilder från vår "Romresa".

DSC04767w.jpg
(Brännvidd 85mm, slutartid 1/250, bländare f/1,8, ISO 100).

DSC04751w.jpg
Fontänen utanför Pantheon. (Brännvidd 85mm, slutartid 1/500s, bländare f/1,8, ISO 100).

DSC04748bw.jpgVackra hus med fantastiska fasader finns det gott om i Rom. (Brännvidd 85mm, slutartid 1/200s, bländare f/5,6, ISO 100). 

DSC04729w.jpgDenna bild är tagen från bron vid Castel Sant'Angelo borgen, och med Peterskyrkan i bakgrunden. (Brännvidd 40mm, slutartid 1/1000s, bländare f/5,6, ISO 200).

DSC04483.jpgSkönt och hitta lite lugnare gator och komma bort från de värsta turiststråken. (Brännvidd 16mm, slutartid 1/8s, bländare f/1,4, ISO 200).

DSC04759w.jpg
(Brännvidd 85mm, slutartid 1/320s, bländare f/1,8, ISO 100).

DSC04847w.jpg
Det var inte alls så kallt som det kanske ser ut vara om man går efter hur många var klädda. Jag hade på mig samma tunna kläder som jag brukar ha där hemma när det är runt 18-20-grader varmt , det kändes ungefär som en typisk svensk sommardag i norrland. (Brännvidd 85mm, slutartid 1/200s, bländare f/5,6, ISO 100).

DSC04547w.jpg
På en bro över floden Tibern. (Brännvidd 16mm, slutartid 1/3200s, bländare f/1,4, ISO 100).

DSC04747w.jpg
(Brännvidd 85mm, slutartid 1/320s, bländare f/5,6, ISO 100).

DSC04484w.jpg
Pinocchio var en av många kändisar man kan stöta på i Rom. (Brännvidd 16mm, slutartid 1/160s, bländare f/1,4, ISO 200).

DSC01923w.JPG
En panoramabild tagen med den lilla kompaktkameran Sony RX100 IV över Forum Romanum.