Pentax skakade verkligen om marknaden 1980 när de släppte sin LX. Den fanns i produktion ända till 1997.

Pentax LX var smidigare än sina konkurrenter men kunde ändå erbjuda en stabil och tålig kamera. Den var allvädersskyddad. Den kunde utrustas med motordrift med en hastighet på 5 bilder per sekund, det fanns också en mindre motor, en så kallad winder, som hade en hastighet på 2 bilder per sekund. Det fanns även ett 250-bilders bakstycke som tillbehör. Kanske mest unikt av allt med LX var att den var helt mekanisk från 1/2000s ner till 1/75s, det vill säga att de tiderna fungerande även utan batteri. LX hade utbytbara sökare trots sitt smidiga format.

Om du är nyfiken på att börja fotografera med film så är du välkommen att spana in vårt Analoga Sortiment

Läs mer om Pentax LX här: Fotohistoria: Pentax LX

FED (ФЭД) är en Ukrainsk tillverkare av mätsökarkameror med utbytbar optik som tillverkades 1934 - 1996. FED gjorde Leicakopior med både Leica och FED som namn. Namnet FED är en hyllning till och förkortning av Felix Edmundovich Dzerzhinsky, den man som grundade NKVD, vilket var föregångaren till KGB. När Leica lanserade sin Leica II 1932 så stoppade den sovjetiska ledningen import av kameror och gav FED-fabriken uppgiften att skapa en egen "Leica". Redan 18 månader efter så hade FED tillverkat sin första Leica-klon. Sedan dess så har FED tillverkat 8,647,000 kameror där vissa var rätt bra medan vissa var definitivt mindre bra.

Kamerafabriken har sitt ursprung i barnarbetskommun. Namnet FED gavs i december 1927 i Karkov. Från början drevs fabriken av Anton Makarenko och de tillverkade elektriska borrar. 1932 blev A.S. Bronevoy ny chef för fabriken och han kom på idén att kopiera de tyska Leica-kamerorna. Större produktion kom igång 1934 och fabriken hamnade under NKVDs kontroll, dvs det som senare blev KGB. Låter inte som en trevlig arbetsplats. Samma år fick Anton Makarenko sparken från fabriken. Produktionen fortsatte fram till 1941 då tyskarna förstörde fabriken. Produktionen återupptogs 1946.

1955 så producerade fabriken en stor mängd kameror varav många bar namnet Leica: Dessa kameror såg likadana ut som Leica men var inte ens i närheten samma kvalitet eller samma precision. Det är också olika avtryckare och olika sökarfönster. Mätsökarindekeringen är spetsig till skillnad från Leicas runda. FED har också ett gap i tillbehörsskon på vänster sida. FED namngav helt skrupelfritt vissa Industar-objektiv som Elmar. Dessa Ukrainska Leicakopior kan vara kuriosa i en samling, såvida inte köparen betalat för mycket i tron att det verkligen är en Leica.

Från 1955 så började FED komma med uppfinningar som den kombinerade mätsökaren/sökaren. Detta fanns från FED 2 och framåt. Från FED 3 fanns långtidsverk till slutaren. Från FED 4 så fanns okopplad ljusmätare av selentyp.

1997 la FED om tillverkningen till kontrollsystem för stridsvagnar.

Fed, eller Fed 1 som är det smeknamn den fått, är en kopia av Leica II. Den har en okopplad mätsökare. Optiken var oftast en hopfällbar Industar-10 50/3,5 med M39 gänga, och den är en kopia av Leica Elmar. Den hade lite udda bländarsteg fram till 1948: f/3.5, f/4.5, f/6.3, f/9, f/12.5, f/18.

Slutaren är horisontellt gående med tygridåer. Slutarhastigheterna är 1/500s, 1/200s, 1/100s, 1/60s, 1/40s, 1/30s och 1/20s. Från 1953 så ändrades slutartiderna till 1/500s, 1/200s, 1/100s, 1/50s, och 1/25s.​

Här kan du se vilket år respektive serienummer har tillverkats, samt hur många som tillverkats:

• 1934 SN 000031 - 004000 - 4k
• 1935 SN 004001 - 016000 - 12k
• 1936 SN 016001 - 031000 - 15k
• 1937 SN 031001 - 053000 - 22k
• 1938 SN 053001 - 082000 - 29k
• 1939 SN 082001 - 116000 - 34k
• 1940 SN 116001 - 148000 - 32k
• 1941 SN 148001 - 175000 - 25k
• 1942 - 45 okänt pga WWII
• 1946 SN 175001 - 176000 - 1k 
• 1947 SN 176001 - 186000 - 10k
• 1948 SN 186001 - 203000 - 13k
• 1949 SN 203001 - 221000 - 18k
• 1950 SN 221001 - 248000 - 27k
• 1951 SN 248001 - 289000 - 41k
• 1952 SN 289001 - 341000 - 53k
• 1953 SN 341001 - 424000 - 73k
• 1954 SN 424001 - 560000 - 136k
• 1955 SN 560001 - 700000 - 140k

Du ser 11 bilder av kameran här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden. Om du ser på mobilen så är det bara att "swipa" åt sidan. Kameran kommer från vårt museum. En Fed-1 med optik ligger på allt i från 300kr upp till 2000kr, då beroende på version, skick och optik.

Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

/Thomas

Denna kamera var Minoltas svar på Canon F-1 och Nikon F2. Kameran hette XM i Europa, XK i Nordamerika och X-1 i Japan. Minolta XM visades på Photokina 1972 och fanns ute på marknaden året därpå. XM var en professionell kamera på alla sätt utom ett. Den hade ingen motor att tillgå. Det enkla faktumet gjorde att Minoltas försök att ta sig i pro-segmentet mer eller mindre misslyckades.

Inte förrän 1976 kom en ny kameramodell som hette XM-Motor och den hade en fast motor. Bra för driftsäkerheten men dåligt ifall fotografen skulle vilja skruva bort motorn för att få en smidigare kamera. XM hade tidsautomatik vilket både Canon F-1 och Nikon F2 saknade. XM tillverkades fram till 1981.

Om du är nyfiken på att börja fotografera med film så är du välkommen att spana in vårt Analoga Sortiment

Läs mer om Minolta XM här: Fotohistoria: Minolta XM

Nikon F förändrade hela fotohistorien när den lanserades 1959. Den platsar absolut i en kamerasamling vare sig den är med eller utan motor, eller vilken sökare som sitter på. Förmodligen så funkar den mekaniskt också, då de verkar odödliga.

1959 förändrades fotohistorien. Minolta släpper sin SR2, Canon släpper sin Canonflex och störst av allt så släpper Nikon sin F. Här börjar den japanska fotoindustrin att dominera på marknaden. Nikon F var den första riktiga yrkeskameran som tillverkats i Japan. Nikon F kom inte bara som en kamera utan som ett helt system från första dagen. Många yrkesfotografer lämnade både Leica och Rollei till förmån för just Nikon F. Varken Leica eller Rollei återhämtade sig efter detta. Rollei ägs av Samsung idag. Leica lever en tynande tillvaro men tillverkar fortfarande grymt fina kameror men de är tyvärr också grymt prissatta.

Om du är nyfiken på att börja fotografera med film så är du välkommen att spana in vårt Analoga Sortiment

Läs mer om Nikon F här: Fotohistoria: Nikon F (Hjälmserie 2 av 8)

Vi ber om ursäkt till de som ivrigt väntat på veckans avsnitt och passar på att önska en riktigt trevlig helg!

Diana dök upp på marknaden under 1960-talet som en billig lådkamera. Den tillverkades av Great Wall Plastic Factory of Kowloon i Hong Kong. De flesta exporterades till USA och England. I USA så var det Power Sales Company of Willow Grove, Pennsylvania som importerade dem och de grossistsålde dem i poster om 144st för endast 50 cent per enhet. 

Dessa kameror blev oftast gåvor från företag, så kallade give-aways. De var också vinster på tivolin eller liknande. De användes också som promotion för produkter. Du ser två varianter här ovanför. Den blå är en original medan den röda är en sällsynt promo för Wrangler Jeans. En del kameror såldes via postorder. 

Diana samt alla dess kloner slutade tillverkas under 1970-talet på grund av att efterfrågan minskade hastigt på grund av Kodaks kompaktare Instamatic-kameror som använde användarvänliga 126-filmkassetter istället för Dianas ovanligare och mer svårhanterliga 120-film.

Idag tillverkas Diana som Diana+ och Diana F+ för 120-film av Lomographische AG. Det finns också varianter för 35mm film.

Diana är en extremt enkel konstruktion som är helt byggd i plast. Dessutom i en lågkvalitativ fenolplast. Mekanisk filmframmatning som är av så dålig kvalitet och precision att ibland lossnar filmspolen vid frammatning, samt att den sällan ger ett jämnt avstånd mellan bilderna. Den har en enkel fjäderdriven slutare. En mycket simpel sökare i plast. En mycket simpel optik med ett enda linselement i plast som knappt lyckas belysa hela negativformatet, än mindre teckna ut någon form av skärpa. Lustigt nog så använder den inte hela filmformatet utan endast 4x4cm, så du får ut 16 bilder på en rulle. Bilderna har låg kontrast, dålig skärpa, mycket kromatisk aberration, mycket vinjettering och en konstig färgåtergivning. Diana använder oftast 120-film men det finns versioner för 620-film.

På grund av det dåliga materialet den är byggd av tillsammans med en mycket dålig passform så läckte de flesta kameror in ljus. Kvaliteten varierade mycket mellan exemplar. 

Diana-kloner tillverkades av andra fabriker under en mängd fantasifulla namn:

Acme, Altic, Anny, Arrow, Artlite Industrial Company, Asiana, Avis, Banier, Banner, Barri-Shelli, Bergère- de France, Binaflex, Black Bird, Candy, Chase, Clicker, Codeg, Colorflash Deluxe, Debonair, Debro, Debutante, Diana, Diana+ / Diana Plus, Diana De Luxe, Diana F, Diana F+, Diana Mini, Dionne F2, Dories, Edco, Eikow, Flocon, Future Scientist Flash, Globe, Gray Line, Harrow, Harrow Deluxe, Hi-Flash, Hong Meow, Jojaflex, Justen, Knips, Lina, Lina F, Lina S, Mark L, MegoMatic, Merit, Mirage, Northamerican, Panax, Photon 120, Pioneer, Pokey, Quelle, Raleigh, Rand, Reader's Digest, Reliance, Rosko, Rover, Samtoy, Sarco-flex, See, Shakey's, Sinomax, Snappy, Stellar, Stellar Flash, Tina, Traceflex (No. 707), Tru-View, Valiant, Windsor, Windsor-F, Zip och Zodiac.

Du ser 10 bilder av kamerorna här ovanför.  Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden. Om du ser på mobilen så är det bara att "swipa" åt sidan. Kameran kommer från vårt museum. Värdet idag ligger kring 100-200kr för en klassisk Diana medan t ex den röda Wrangler-versionen liggeer på 500-1000kr. Båda är lika kassa men den senare är sällsynt.

Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

/Thomas

1984 lanseras OM-3 vilket helt enkelt är en helt manuell och helt mekanisk version av OM-4. Så sent som 1994 kom förvånansvärt nog en titanversion, OM-3Ti. Båda fanns bara i svart.

Olympus är populära kameror i kamerasamlingar men mängden av kameror på marknaden gör att de inte ligger speciellt högt i pris. Den enda som verkligen håller ett alldeles för högt värde är OM-3, då på grund av det är den mest sällsynta modellen, och titanversionen OM-3Ti ligger ännu högre.

Om du är nyfiken på att börja fotografera med film så är du välkommen att spana in vårt Analoga Sortiment

Läs mer om Olympus OM-3 här: Fotohistoria: Olympus OM-1, 2, 3, 4

Företaget Ihagee Kamerawerk, Steenbergeen & Co grundas 1912 i Dresden Tyskland. Exakta var deras mest framgångsrika produkt. VP Exakta lanseras 1933 som använde 127-film. Den kamera du ser på bilden är den mer kända Kine Exakta för 35mm film, den film som användes för biografer, därav namnet Kine. Engelskan använder Cine och Cinema och i Norge heter bio just kino. Exakta stavades ibland som Exacta av Ihagee själva. Topcon använde Exakta bajonett på vissa kameror.

Ihagee tillverkade inte objektiv själva utan passande objektiv tillverkades av både Schneider-Kreuznach and Carl Zeiss Jena. 1935 kostade en Ihagee Exakta Model B med Carl Zeiss Jena Tessar 5cm f/2,8 $125, vilket motsvarar $1730 idag, och en Ihagee Exakta Model B med Carl Zeiss Jena Biotar 5cm f/2,0 $225, vilket motsvarar $3200 i dagens pengavärde.

Ihagees fabrik förstördes i de allierades bombningar 1945 och senare hamnade staden under Sovjetisk kontroll under dåvarande Öst-Tyskland. Pentacon införlivade Ihagee. Sista Exakta-modellen, RTL 1000, såldes 1969-1970. Man ser tydligt släktskapet med Praktica men den hade Exakta-bajonett.

Ihagee Exakta 6x6 tillverkades från 1939 och tydligen så har endast ett fåtal tillverkats av den. Det finns uppgifter om 250st andra säger 1500st, jag vet inte korrekt antal men hur som helst kan det inte vara många då kameran är så pass sällsynt.

Du ser 9 bilder av kameran här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden. Om du ser på mobilen så är det bara att "swipa" åt sidan. Denna kamera är nästan omöjlig att få tag i och när de finns till salu så ligger priserna från 11,000 - 22,000kr.

Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

/Thomas

Här har vi en intressant kamera. Den var unik för sin tid på vissa funktioner. Den har dubbla sökare. En på baksidan och en på toppen, och med en ratt kan du välja vilken av sökarna du vill använda. Den hade dessutom dubbla ljusmätningssystem, både centrumvägd mätning och spotmätning.

Ricoh TLS 401 grundar sig på den äldre och betydligt mindre intressanta Ricoh Singlex TLS. Den första Singlex från 1962 hade Nikon F-bajonett och var tillverkad av Mamiya och hade samma kamerakropp som Nikkorex F och Sears SLII. Man tror att när Mamiya slutade tillverka Nikkorex F så sålde de tillverkningslinjen till Ricoh som verkligen ville in på systemkameramarknaden. De senare Singlex-kamerorna hade M42-gänga. Senare när Ricoh övergav Singlex-namnet helt så fick alla Ricohkameror Pentax K-fattning.

Om du är nyfiken på analogt fotografi så är du varmt välkommen att spana in vårt Analoga Sortiment

Läs mer om Spotmatic här: Fotohistoria: Ricoh TLS 401

Yashica-E är som sagt en tvåögd spegelreflex och använder 120-film. Det som gör den unik är dess exponeringsautomatik. Den är nästan lika lätt använda som en Instamatic-kamera. Slutaren har en enda slutartid på 1/60s. Bländaren styrs av en selen-fotocell som sitter runt objektivet. Du kan även ställa in bländarvärdet manuellt om du så önskar.

Yashica-E har inbyggd blixt som använder blixtlampor av typen AG-1. Dessa blixtlampor kräver ström för att utlösa så det finns plats för ett batteri uppe bakom blixten. Den använder ett 15V batteri av typen NEDA220 eller motsvarande. Objektivet är ett Yashinon 80mm f/3,5.

Du ser 8 bilder av kameran här ovanför. Vill du inte vänta tills den byter bild så klickar du bara på prickarna under bilden. Om du ser på mobilen så är det bara att "swipa" åt sidan. Kameran kommer från vårt museum. Detta är en tämligen ovanlig modell vilket innebär att prislappen blir lite högre. De ligger på kring 2500kr - 3500kr i skrivande stund.

Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.  

/Thomas

Minolta och Leica skrev under ett samarbetsavtal 1972 och redan 1973 var resultatet Leica CL. Kallades även Leitz Minolta CL eller Minolta CL. Redan 1976 lades den ned och man spekulerar att den var för framgångsrik på bekostnad av Leicas M-kameror. Man skämtade om att CL stod för Cheap Leica men det lär ha stått för Compact Leica. 1981 togs konceptet upp igen av Minolta i form av den fantastiska CLE.

CLE ska betyda Compact Leica Electronic. Med ungefär samma storlek och look som föregångaren Leica CL så innehöll CLE den modernaste tekniken för den tiden. Den hade lysdioder i sökaren, den hade samma typ av ljusmätning mot slutaren och filmplanet som Olympus OM-2 var först med. Den hade TTL-mätning med blixt och hade den så viktiga Leica M-bajonetten. Så nu kunde du använda Leicas fantastiska objektiv i en lätt och snabb kamera. Minolta erbjöd tre egna objektiv till CLE. Den klassiska 40/2 som även satt på Leica CL, en liten och bra optik, dock inte i nivå med Summicron 50/2. En 90/4, samma som fanns till Leica CL, en mycket bra optik, klart underskattad. Sedan hade Minolta kompletterat med en egenkonstruerad 28/2,8 som förvisso var helt okej men den var långt ifrån Leica-kvalitet.

Om du är nyfiken på analogt fotografi så är du varmt välkommen att spana in vårt Analoga Sortiment

Läs mer om kameran här: Fotohistoria: Minolta CLE