Fotohistoria: Iloca

Iloca är faktiskt en intressant del av fotohistorien. De kunde blivit riktigt stora om inte Zeiss hade satt en käpp i hjulet för dem.

Märket heter "iloca" men skrivs ofta som Jloca för att påvisa att första bokstaven är ett stort "i" men vi läser det lätt som "j" istället. Så det är egentligen inget bra namn. Den kamera du ser på bilden är en Iloca Rapid-B Atlantic från 1954. Den såldes även under namnet Sears Tower 51. Den har en kopplad mätsökare vilket underlättar fokuseringen mot tidigare modeller. Kameran hade ett fast objektiv men vilket objektiv som var monterat varierade. Om det berodde på vilken marknad den skulle till eller om det helt enkelt var en fråga om tillgång kommer vi nog aldrig att få veta. Alla bilder och all info vi har sett om den så sitter det ett Steinheil objektiv på den. På vårt exemplar sitter en Ilitar-Super 50/2,8. De Steinheil objektiv som kunde suttit på kameran var Steinheil Cassar, Cassarit eller Cassar S. Slutaren kunde vara en Vero eller Prontor-SVS. 

Iloca låg i Hamburg och tillverkade prisvärda och välbyggda kameror mellan 1948 och 1959. Som du redan läst så köpte de in både slutare och objektiv från andra tillverkare. Zeiss ägde Prontor och 1959 köpte Zeiss även Compur. Det blev en konstig situation för Iloca att vara beroende av sin huvudkonkurrent för att få tag i slutare. Iloca beställde 3200 slutare hos Compur men de levererades inte som överenskommet, och inte heller efter återkommande påminnelser. Detta ledde självklart till stora problem för Iloca och till slut gick Iloca i konkurs trots en bra orderingång. Men utan vitala delar så kunde inte produktionen fortsätta, vilket var synd. 

Iloca byggde nämligen bra kameror. Deras motto var att masstillverka produkter av bästa möjliga material till bästa kvalitet och till lägsta pris. De undvek all plast om möjligt och producerade i stort sett allt själva i sin fabrik. De nyttjade de modernaste tillverkningsmetoderna och de tog även fram egna metoder och lösningar för att uppnå bästa resultat. De byggde även ett par egna objektiv i deras fabrik i Göttingen, Ilitar som var en triplett och Iliton som var en konstruktion med fyra element. Vi nämnde redan att Steinheil levererade objektiv till Iloca men det gjorde även Rodenstock. 

Iloca tillverkade även stereokameror för 3D-bilder. Iloca var inte i samma kvalitetsnivå som t ex Leica eller Voigtländer. Iloca hade lite enklare, och billigare, mekaniska lösningar och även lite enklare objektiv. Men Iloca kunde ändå prestera bra bilder. De hade dock lite udda lösningar på frammatning och bakstycke. Frammatningsarmen sitter till vänster vilket är synnerligen ovanligt. Detta för att snabbare kunna dra fram filmen och därav namnet Rapid. Många tror att den använder Rapid-film på grund av namnet men den använder vanlig 35mm film. På den tiden var inte det något problem med missförstånd då Rapid-filmen kom först 1964. 

Att få upp bakstycket är ingen självklarhet. Jag ser på vårt exemplar att någon okunnig försökt peta upp bakstycket. Inte så att det är skadat men jag ser märkena efter försöket. Returratten sitter mitt i frammatningsarmen. Man lyfter upp ratten och vrider den lite medurs så öppnar sig bakstycket. Jag skriver bakstycke i stället för baklucka då hela bakstycket kommer loss. Det sitter alltså inte på gångjärn som är det normala. Jag gissar att det var billigare att bygga så här. 

Efter konkursen är det lite oklart vad som hände. Iloca Electric eller Iloca Auto-Electric blev troligen Agfa Selecta. Den släpptes 1962. Så om Agfa köpte hela företaget eller endast kamerakonstruktioner lär vi kanske aldrig få veta säkert. Iloca har ofta inget större samlarvärde men borde finnas i varje seriös kamerasamling. 

Jag fick faktiskt igång vårt exemplar. Som de flesta kameror från den här tiden så har slutaren beckat igen och öppnar sig inte. Ska man göra det riktigt ordentligt så ska man plocka isär slutaren och rengöra den och sedan smörja om den. Det tar lång tid och den här kameran är inte värd att kosta på den tiden då den aldrig ska användas. Men det finns en bra genväg. Du skruvar bort yttre linspaketet så kommer du åt slutarlamellerna. Sätt lite t-röd med hjälp en öronpinne längs ytterkanten och rör försiktigt vid slutarbladen då brukar de kunna röra lite på sig och efter att har "dragit upp filmen" dvs spänt slutaren och tryckt av några gånger så kom slutaren igång. Bra att ha bländaren i minsta läget så riskerar du inte att få något skvätt på linsytan som sitter innanför slutaren och bländaren. Skulle du få lite skvätt på linsytan så är det inga problem att torka bort då det sällan är mycket till antireflexbehandling på en sån här optik. Låt sedan t-röd dunsta bort ordentligt innan du skruvar tillbaka yttre linspaketet igen. Kul att få igång den och vi kommer aldrig att använda den igen, så den får stå och pryda sin plats. 

De modeller de tillverkade var: 

Iloca IIa - ca 1951 
Iloca Stereo II - 1951 
Iloca Rapid (A) - 1952 
Iloca Rapid B / Sears Tower 51 - 1954 
Iloca Rapid I - 1956 
Iloca Rapid IL / MPP Iloca - 1956 
Iloca Rapid IIL / Sears Tower 52 / Argus V-100 - 1956 
Iloca Rapid III - 1959 
Iloca Automatic - 1959 
Iloca Electric / Graphic 35 Electric - 1959 


Vill du läsa mer ur vår serie "Fotohistoria" så kan du använda sökfunktionen här i bloggen och skriva in just Fotohistoria.