Mellanringar använder man när man vill förkorta närgränsen, perfekt till macrobilder. Men fokuseringen blir mycket begränsad, går ej att fokusera på oändligt.
 
Ljusstyrkan påverkas även med mellanringar till det svagare, men man tappar ingen skärpa eftersom ringarna saknar linser. Bäst effekt får man i regel med normal optik runt 50-100mm. Ju mer vidvinkel desto kortare närgräns och större förstoring, men inget jag rekommenderar eftersom motivplanet kan hamna för nära linsen och ibland även inuti optiken. Mellanringar kan man också använda flera stycken tills man fått det utsnitt man önskar.

Ljusmätning och autofokus fungerar med de flesta mellanringar så länge optiken är tillräckligt ljusstark.

Stativ rekommenderas vid fotografering med både konvertrar och mellanringar, det blir svårare att få en skarp bild med långa brännvidder och längre slutartider som uppstår pga. försämrad ljusstyrka.

Autofokusproblem
Uppstår när objektivet har för liten bländaröppning (för låg ljusstyrka). Tex. tänker du skaffa dig en 2X konverter så får inte ljustyrkan vara sämre än bländare 2,8 på objektivet, står det 5,6 på objektivet så är det manuell fokus som gäller. För 1,4X konverter gäller bländare 4 som största öppning på objektivet. Detta gäller vanliga konsumentkameror, de flesta "proffskameror" har ljuskänsligare AF och klarar i regel ett bländarsteg extra.

Konvertrar för systemkameror:

Kompabiliteten med konvertrar, (eller extendrar som det också kallas) är tyvärr inte det lättaste alla gånger. Men så  länge man håller sig till Soligor och kenkos konvertrar/mellanringar är det sällan problem med passform och funktionaliteten (enda undantaget är Canons EF-S optik, till dem passar bara vissa mellanringar, men finns  i dagsläget inga konvertrar som passar).

Med original konvertrar är det däremot lite krångligare, de passar oftast bara vissa objektiv, och i några fall bara vissa kameror.
Oftast passar dom bara ljusstark teleoptik med bländare 2,8 eller större.

Några exempel:
Nikons AF konvertrar kräver inbyggda AF-motorer i objektiven, med övriga Nikon AF-objektiv får man lov att fokusera manuellt.
Här ser du Nikons kompabilitetslista på objektiv och konvertrar -> Klicka här

Canons extendrar har inga sådana krav, däremot passar dom rent fysiskt bara vissa objektiv.
Och det är alla fasta L-objektiv från 135mm och uppåt, + vissa L-telezoomar.

Pentax har krånglat till det rejält, det krävs nästan ingenjörsutbildning för att förstå hur det passar och fungerar (med lite överdrift). Kompabilitet hittar du på respektive artikel.

Här ser du kompabilitetslista på vilka Sigma objektiv deras konvertrar passar: Klicka här -> Sigma

Mer detaljerad info hittar du även på respektive produktsida.

Konvertrar för digitala kompaktkameror och videokameror.

Dessa konvertrar skiljer sig i förhållande till konvertrar till systemkameror, dom monteras nämligen framför optiken istället för mellan optik och hus.
Kamerans objektiv behåller sin ljusstyrka oavsett om man skruvar dit en vidvinkel eller telekonverter. Med vidvinkelkonverter kan man i regel zooma över hela omfånget utan problem, men telekonvertern kan bara användas i teleläget på zoomen, annars blir det mycket kraftig vinjettering (mörka hörn).
Man bör inte välja en vidvinkelkonverter med mindre fattning än vad filtergängan på kameran är, det ökar också risken för vinjettering. Lämpligast är naturligtvis om konvertern har samma fattning som optiken, men man kan använda stepring om konvertern har lite större gänga än kamerans objektiv. Fler stepringar än 1st kan dock påverka autofokusen negativt, den blir ofta långsammare eller får problem att hitta fokus.

Texten skriven av Mats Ylinikka.