Stjärnkikare, översikt


Här är en liten informationssida som är avsedd att enkelt förklara de vanligaste begreppen vad gäller stjärnkikare och stjärnskådning
Teleskop Det finns två huvudtyper av teleskop (eller stjärnkikare), refraktorteleskop och reflektorteleskop. Refraktorteleskop använder en lins för att samla ljuset. Fördelen med detta är att kikartuben är förseglad och skyddad mot fukt och damm etc. Refraktorer ger i allmänhet också bättre upplösning jämfört med spegelteleskop. Det är emellertid svårt och dyrt att tillverka teleskop med stora linser för att samla mera ljus. Dessa teleskop brukar därför inte ha större linsdiameter än 10cm vilket begränsar teleskopets prestanda.
Reflektorteleskop använder en paraboliskt skålad spegel för att samla ljus. På detta sätt kan man kostnadseffektivt göra teleskop med större ljusöppning och bättre prestanda. De har också mindre problem med aberration är refraktorer. De kan dock tendera att bli större och mer otympliga att hantera. Den vanligaste typen av reflektorteleskop är Newtonsk reflektor som består av en spegel i "botten" av kikartuben samt en liten spegel nära ljusöppningen för att leda ut ljuset i sidan av teleskopet. Catadioptrics En tredje typ av teleskop är catadioptrics som är en kombination av de båda ovanstående. De vanligaste typerna är Schmidt-Cassegrain och en vidareutvecklad variant av denna; Maksutov-Cassegrain. Gemensamt för dessa är att de halverar längden på teleskopet genom att "dubbelvika" ljuset med dubbla speglar. Den stora fördelen med denna design är att man kan tillverka högpresterande teleskop utan att göra dem onödigt stora.
Ljusöppning (Aperture) Detta är ett mått på diametern på den primära refraktorn/reflektorn. Desto större öppning desto mer ljus kan teleskopet samla. Detta är tveklöst den viktigaste och mest avgörande egenskapen hos ett teleskop som mer än något annat avgör prestandan på teleskopet. Desto större ljusöppning, desto mer ljus och desto mer ljus desto bättre blir bilden. Bildkvaliteten beror givetvis på teleskopets kvalitet i övrigt också men en liten ljusöppning kan man aldrig ge lika bra bild som i ett större teleskop.
Brännvidd (Focal length) Detta är ett mått på avståndet från den primära refraktorn/reflektorn och dess brännpunkt, dvs där ljuset samlas i en punkt. I de flesta fall (men inte alla) är detta också ett ungefärligt mått på teleskopets längd. Desto större brännvidd, desto större förstoringsgrad är möjlig.
Förstoring (Magnification, Visual power) Kraftig förstoring låter häftigt men förstoringsgraden är egentligen av mindre vikt när man studerar stjärnhimlen. Desto mer man förstorar desto mer begränsar man det infallande ljuset och därmed också bildens ljusstyrka, skärpa och kontrast. Mängden infallande ljus, mao ljusöppningen är det som framför allt begränsar förstoringsmöjligheten. En generell regel är att inte förstora mer än 20x per cm ljusöppning. Om man alltså har en 10 cm ljusöppning är förstoringar över 200x bortkastade. Förstoringen beräknas genom att dividera teleskopets brännvidd i mm med okularets brännvidd i mm. Ex: ett teleskop med 800mm brännvidd och ett okular med 25mm brännvidd ger alltså en förstoring på 800/25=32x. När man betraktar stjärnor kommer man hur mycket man än förstorar ändå bara se en ljuspunkt. Stora förstoringar leder bara till oönskade diffraktionsstörningar som ses som ljusa ringar runt stjärnan. Som jämförelse kan nämnas att rymdteleskopet Hubble förstorar "bara" drygt 300x.
Ljusstyrka (Focal ratio) Ljusstyrkan är ett mått på bildens ljusstyrka i förhållande till synfältet och erhålls genom att dela primära refraktorns eller reflektorns brännvidd med diametern (ljusöppningen). Anges oftast med ett "f/", kan också skrivas som "1:X". Tex f/8 och 1:8 anger alltså samma sak. Samma begrepp finns i kamerornas värld och ett lågt f-tal anger hög ljusstyrka. Ett teleskop med brännvidd 1000mm och ljusöppning 100mm har alltså ljusstyrka f/10. Teleskop med ljusstyrka kring f/10 är lämpliga för studier av månen och planeterna, f/8 är bra för all-roundobservationer. Om man vill studera ljussvagare föremål på himlen bör man ha ljusstyrka f/6 eller bättre.
Upplösningsförmåga (Resolution, Resolving power) Detta anger teleskopets förmåga att återge detaljer och anges oftast i båg-sekunder ("). 60 bågsekunder är lika med en bågminut ('), 60"=1', och 60 bågminuter är lika med en grad, 60'=1°. Teleskopets upplösning beror även den till största delen på mängden infallande ljus men också på teleskopets optiska kvalitet i övrigt och på den omgivande ljusmiljön. Man bör tänka på att den upplösningsförmåga som anges i data för teleskopen är teoretiska data. I verkligheten kommer man sällan lägre än 1,0" pga yttre förhållanden som atmosfäriska störningar och ströljus. Som jämförelse kan nämnas att rymdteleskopet Hubble har en upplösningsförmåga på 0,1". Sådan upplösning kan bara erhållas utan störande atmosfär ute i rymden.
Okular (eye piece) Detta är den del som sitter närmast ögat och som leder ljuset in i ditt öga. Det finns flera olika typer av okular och de benämns efter konstruktionstypen samt brännvidden. Vanliga typer är Plössl, Kellner, Nagler, Erfle mfl. Plössl okular är en bra balans mellan pris och prestanda. Okular med beteckningen ED avser speciellt glas i linserna som skall motverka felaktig ljusspridning och aberration. Barlowlinser eller okular används tillsammans med ett vanligt okular för att halvera brännvidden och därmed dubbla förstoringen. Man kan således få två olika förstoringar ur samma okular När man väljer okular bör man välja så att man har åtminstone 3-4 olika förstoringsgrader från ca 20x upp till 150-200x i lämpliga intervall. Om man har svårt att välja finns också zoom-okular med varierbar brännvidd men dessa är ganska dyra. En sak som ofta leder till stor förvirring hos nybörjare är att ett teleskop för astronomiska studier ger en upp-och-ner vänd samt spegelvänd bild. Detta beror på att teleskopet är konstruerat för att reducera ljuset minimalt. För att vända bilden "rätt" krävs fler linser i ljusgången vilket skulle medföra onödig reducering av ljusstyrkan. På natthimlen är ju orienteringen på bilden av mindre betydelse. Om man vill använda kikaren "på jorden" kan man i vissa fall utrusta kikaren med ett sk rättvänt-okular (erect image) som vänder bilden rätt. Det är egentligen ett vinklat prisma som man placerar mellan kikaren och okularet. Detta fungerar på refraktorteleskop och på Maksutov-Cassegrain teleskop men är inte lämpligt på reflektorteleskop.
Montering (Mount) Teleskopets montering på stativet påverkar den praktiska användbarheten hos teleskopet. Den enklaste och billigaste monteringen heter alt-azimuth och är enkelt ledad i riktning höger-vänster och i upp-ner. När ett föremål rör sig över himlen följer det dock en krökt bana på himlen. För att följa ett föremål måste man således justera teleskopet både höjdledes och sidledes vilket kan vara svårt. Bättre är då att använda ett sk german-equatorial mount. Detta justerar man så att den ena axeln ligger parallell med jordaxeln. När man då roterar teleskopet i sidled kommer det att följa ekvatorsplanet och därmed också jordens rotation över himlen. Om man förser teleskopet med en motor som roterar teleskopet ett varv på 24 timmar kommer man alltså att fixera teleskopet på samma punkt på himlen hela tiden. Oumbärligt vid astrofotografering.
Astrofoto För att kunna fotografera genom ett teleskop behövs en adapter för att fästa kameran. Soligor har adaptrar för systemkameror och Nikons Coolpix 990/995/4500. Systemkameraadaptern används tillsammans med en T2-adapter (specifik för kamerafästet) och lämpligt okular. Coolpixkameraadaptern fästs direkt på ett okular. Vibrationer i teleskopet kan ofta vara dödande för skärpan i bilden så en trådutlösare är guld värd vid astrofoto. Som tidigare nämnts är en motor som kompenserar jordens rotation bra vid astrofoto eftersom man alltid behöver fotografera med långa slutartider
Filter Ett filter används för att begränsa ljuset av en viss eller alla våglängder. Ett månfilter tex monteras mellan okular och kikare och begränsar alla våglängder och dämpas alltså månens sken som skulle vara för intensivt vid direkta observationer. Ett solfilter begränsar ljuset flera hundra ggr och möjliggör direkt observation av solen. Bör användas med extrem försiktighet. Direkt observation av solen utan filter kan allvarligt skada ögat och orsaka delvis eller total synskada
Praktiska tips Om man bara åker ut och slänger upp kikaren nånstans och väntar sig att få se fantastiska syner blir man lätt besviken. Astronomiska studier kräver förberedelse och tålamod. Planera innan du åker ut vad du vill titta på. Använd litteratur i ämnet. En del mjukvara kan vara till stor hjälp. (Se tex http://www.skymap.com/ eller http://www.cybersky.com/). Ofta är inte den största behållningen att se en ljuspunkt utan att se en ljuspunkt och veta att det är en galax eller en dubbelstjärna eller resterna av en supernova. Välj först och främst en observationsplats utan störande ljus från omgivningen. Inte helt lätt om man bor i storstan. En mörk observationsplats kan också medföra problem att montera teleskopet i mörker. En ficklampa är bra att ha. Använd ett sikte (finderscope) för att rikta in teleskopet. Börja sedan alltid med låg förstoring och arbeta dig uppåt. Att lära sig fokusera kan vara en tidsödande process särskilt i början. Man kan ibland få hålla på i åtskilliga minuter innan man hittar optimal skärpa. Tänk på att vid större förstoringar minskar skärpedjupet vilket gör det svårare att hitta skärpan. När man hållit på några gånger går det alltid bättre och snabbare. /Erik Carlsson

Med reservation för prisförändringar eller eventuella fel